Det har druckits glögg i mängder.

Det har kräksnöat i ännu större mängder.

Vilket i och för sig resulterade i en ovanligt vit jul.

Den 24e blev vi bland annat bjudna på julgröt mellan 07:00 – 09:00. Då 07:00 är löjligt tidigt lovade jag och mina bröder att inte komma före 08:55. Vi höll tyvärr inte löftet då vi anlände redan 08:50 vilket får ses som ett stort nederlag.

Självklart så utbyttes det mer eller mindre nödvändiga julklappar också.

På nyår lärde jag mig den perfekta storleken på köttbitarna till en Burgundisk fondue. Jag har till för mindre än en vecka sedan levt i villfarelsen att bitarna ska vara rätt så små men det är fel, fel, fel. Bitarna ska istället vara rejält stora (tänk lat kock som inte orkar skära smått utan fuskar). Stora bitar blir man fortare mätt på, de har en större chans att aldrig bli klara (och därmed inte lika goda som de halvfärdiga exemplaren) och faller inte ner i grytan lika lätt.

Det enda jag egentligen har att anmärka på är att jag gärna hade sett Mer Jul. Kulörta kulor i drivor, bjällerklang som ackompanjemang på alla julens skivor, ja ni förstår… Julgranen min på bilden nedan har dock som vanligt gjort sitt bästa för att lysa upp tillvaron.

Hmm, det blev en väldigt kort sammanfattning det här märker jag. Det kanske ändå hade varit en bättre idé att skriva allt eftersom.

Just långkalsongerna ställer jag mig något tveksam till men jag måste ändå motvilligt erkänna att de gjorde sitt jobb i ett svinkallt Baltikum.

Jag bidrog med 80 flerfärgade LED fördelat på 10 meter och Markus kontrade med 108 glödljus utspridda över 9 meter snöre. Vi två är i alla fall ohyggligt nöjda medan vissa av våra kollegor inte riktigt har visat samma juleglädje… Ord som “smaklöst”, “jag mår illa” och “epilepsi-varning” har exempelvis yttrats men vi är övertygade om att det bara handlar om avundsjuka. Jag hörde förresten också “Koh Phangan“, om det sen ska tolkas som positivt eller negativt är jag inte riktigt säker på?