Är det inte bomblarm utanför kontoret så är det folk som hotar med att tända eld på sig själv.
Kvinnan som hotade att tända eld på sig själv stod här utanför i säkert en och en halv timme och från vårt kontor hade vi så att säga första parkett. Bilden ovan är tagen just efter att hon föll ihop. Jag har inte suttit inne på kontoret på jag vet inte hur längre, sen i somras tror jag? och vad händer, jo detta.
Idag ställde jag officiellt om klockan till normaltid (vintertid). Jag är medveten om att bytet skulle ha skett för några veckor sedan men det har inte känts rätt förrän idag och därför har en klocka här hemma på väggen fått behålla sommartiden. Genom att jag har gjort så här har övergången gått betydligt smidigare och naturligare och jag rekommenderar er alla att prova på det då vi går över till sommartid igen.
Opassande nog har det dock blivit höst ute igen då det nu är mycket varmare än det har varit de senaste veckorna så jag kanske förhastade mig lite i mitt tidshopp?
Fast bara för presenterna och uppvaktningen så gå nu inte och tro att jag har fått faderskänslor. Nej det handlar bara om en materiell och egoistisk avund. På tal om egoism så… nej förresten, jag tar nog och sparar det till ett annat inlägg.
Grattis på fars dag pappa Mats! Om du inte blir nöjd med presenten vi lagt ner så mycket besvär på så vet jag inte vad. Jo jag vet faktiskt vad! Då tar jag den själv, så bra är den. Nu då jag tänker på saken har jag inte hängt upp en enda sak på flera år så nyttan med ett laserpass kan verkligen diskuteras. Å andra sidan går det också att tänka som så att i och med att jag inte äger något laserpass så har jag inte heller kunnat hänga upp saker på väggarna.
(Ok, ska jag vara ärlig så äger jag redan ett laserpass men det spelar inte riktigt i samma division, det ställer exempelvis inte in sig själv på mindre än fem sekunder och bara en sådan sak kan göra vem som helst galen. Att laserpasset mitt visserligen visar en rät linje men att den inte brukar vara vågrät har också något med saken att göra…)
Idag var den officiella glöggpremiären på Systembolaget här hemma i Svedala. På lunchen passade jag på att plocka på mig några flaskor och bland dessa återfanns självklart en Blossa 08. Att IKEA i UK sedan länge salufört denna ädla dryck lämnar vi nu därhän, tack så mycket för den upplysningen Erik.
Blossa skriver själva “BLOSSA 08 har en frisk smak av blåbär med en ton av kryddnejlika” medan Systembolaget kontrar med “Söt, aningen kärv smak med inslag av kryddnejlika, kanel, kardemumma och blåbär.”. Blossa måste ha varit ordentligt glöggfryntliga när de kom fram till att blåbärssmaken kommer före kryddnejlikorna, bara för att flaskan är blå betyder det inte att det smakar blåbär. Kryddnejlika må höra julen till (tänk apelsiner i röda band doftandes av kryddnejlika) men att dricka det är inte speciellt gott. Nej tyvärr, jag är inte övertygad. Turligt nog har jag gott om glögg kvar att provsmaka så jag kanske hinner ändra mig.
Nu är det hög tid att börja spela julmusik och dricka glögg! Glöggdrickandet började i och för sig för två helger sen med att jag korkade upp en flaska Blossa 05. Det roliga är att det inte blir bättre än så. Glögg och hjortron i fulländad perfektion. Det tråkiga är att detta är min sista flaska. På tal om Blossas årgångsglögg. Imorgon är det dags igen! Blossa 08 med en smak av blåbär och kryddnejlika. Skynda fynda.
|
|
Igår skickade Henrik en bild på utrymmet där vi ska inviga julklappsbiljarden och äta fikon.
Hur de ska få ner ett stort biljardbord genom den där lilla trappen i bakgrunden förstår jag inte riktigt men det är deras problem och inte mitt.
Bli nu inte rädda. Jag menar “OM” och inte “då”. Hur som helst. Igår hamnade jag i en diskussion kring egenvald musik på ens bröllop. Jag tänkte först göra det enkelt för mig själv genom att säga Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm av Felix Mendelssohn men den räknades tydligen inte. Då jag för det första inte ens har funderat på att gifta mig känns tanken att välja musik minst sagt främmande. Jag har förvisso inte haft tankar på att dö heller men har ändå redan på sätt och vis planerat det hela, så jag antar att rätt ska vara rätt. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att vi ska alla en gång dö men att gifta sig är ingen självklarhet. Nåväl, då jag fått sova lite på saken, fjorton och en halv timme för att vara exakt, var svaret lika enkelt som självklart.
Så om du skulle få för dig att fria till mig och själv insistera på att musik ska spelas på bröllopet, vet då med dig att detta är ett krav från min sida. Det här förutsätter såklart att du vid min sida är tillräckligt bra i mina ögon, vilket inte är det lättaste.
Eller; jag litar till ett ord som inte sagts. Om det beror på att jag kanske lärt mig ett och annat eller verkligen gett upp låter jag vara osagt. Osagda är också alla de ord som borde stå här men som luddet i mitt huvud inte riktigt kan få ordning på just nu.
Följande skylt finns uppsatt på min väg till jobbet:
Genast känns varje tidig morgon så mycket lättare att uthärda… Nej vänta lite nu, det gör den inte alls det!
Countryattire.com går verkligen från klarhet till klarhet.
23:31 igår kväll (en söndag) lade jag en order och fick tillbaka ett automatiskt svar att den var registrerad.
23:54 fick jag ett nytt mail som talade om att ordern var skickad.
Det första mailet är inget märkvärdigt i sig utan är snarare regel än undantag, men det andra hör sannerligen inte till det normala. Det där är vad jag kallar kundservice och bra öppettider! Visserligen ligger stället i UK och vi vet alla (i alla fall en del av oss) vad tidskillnaden* kan göra.
Vad det blev? Jag och tanterna säger jag bara… (ja och självklart en och annan häst)
* Tidsskillnaden mellan Sverige och Storbritannien är en något odefinierbar variabel som kan röra sig mellan några minuter och upp till ja jag vet inte vad, en vecka kanske? Det hela beror på en rad för mig okända omständigheter som godtyckligt varierar. Mina spår leder till att det finns ett visst samband mellan dess variation och hur den kan gagna Erik. Detta är dock långtifrån säkert utan handlar mest om en magkänsla jag har… Eller vad säger ni andra som upplevt samma sak?
Det här kanske säger mer om mig än om min generation i stort men hur som helst. För några veckor sedan skulle jag köpa dammsugarpåsar. En till synes tråkig uppgift då en dammsugarpåse på sätt och vis symboliserar allt det dåliga med att städa, nämligen smutsen. Utan smuts skulle man inte heller behöva städa och skulle man inte behöva städa vore det inte heller tråkigt att göra det. Ok, nu får jag erkänna att jag faktiskt tycker det är lite småskoj att göra rent (hus) men visst vore det inte heller fel om det kunde inträffa lite mer sällan.
Då jag inte är någon expert på vilka affärer som kan tänkas inneha dammsugarpåsar i sitt sortiment och inte heller vad en prima dammsugarpåse uppbringar för pris tog jag hjälp av min vän Google. Mammapappa(s generation) skulle säkert bara åka och köpa dammsugarpåsar på första bästa ställe och till vilket pris, men inte jag inte! Nej jag finsökte istället marknaden och föga förvånade så visade det sig att jag inte ens behövde gå utanför dörren. Bäst och billigast var det som så många gånger förr på nätet. Eller som jag brukar säga: Dammsugarpåsar.nu levererar! Redan nästa dag hade jag mig ett fempack originalpåsar som så fint matchar min melongula Miele.
Och vad vill jag då ha sagt med det här? Nja jag vet inte riktigt. Kanske att jag är en datornörd, är lat, och en dag kommer se ut som någon människa ur WALL·E om vi låter det gå några hundra år.
I och med att det drar ihop sig till höst/vinter är det hög tid att plocka fram tjocktröjorna och halsdukarna och allt annat varmt man behöver för att i viss mån uppväga idiotin av att bo nära Nordpolen. Då jag likväl gör detta brukar jag också stoppa undan alla kläder som jag vet med mig inte kommer användas förrän nästa vår/sommar, så även denna gång. Dumt nog hade jag valt att placera kartongerna med kläder längst in i förrådet vilket såklart medförde att jag fick plocka ut en massa bråte(?) innan jag kunde nå dem.
För att göra det hela lite enklare för min egen del nästa gång jag behöver komma in där eller för den delen då jag flyttar bestämde jag mig därför för att avyttra lite saker. Målet var uppsatt till två flyttkartonger. Detta må låta lite men betänk nu att jag så sent som i juni flyttade hit och i den flyttpackningen bara tog med mig det nödvändigaste, vilket resulterade i att jag den gången slängde minst fem flyttkartonger. Gången innan det, där i november försvann det en mindre lägenhet med saker så man kan faktiskt säga att jag har lite rutin då det kommer till att bli av med onödigheter. Sagt och gjort. Två kartonger var som sagt målet men jag kan nu stolt säga att det istället blev tre (och en halv)! Fortsätter jag i den här takten börjar jag snart närma mig Eriks domäner. Jag vet dessutom redan nu att jag har sparat lite saker som kan vara bra-att-ha just nu men som jag inte orkar ta med mig sen. Inte nog med det, jag sitter dessutom på ett trumfkort i form av lite platta paket som också ska få sig en fribiljett härifrån.
PS. Avyttra kan i det här fallet vara alltifrån kastakasta till att skänka till välgörande ändamål eller för den delen sälja. Jag är nu inte så elak att jag bara kastar bort fullt funktionsduliga saker och kläder.
Jag är ledsen men så måste det tyvärr bli. Det är inte någonstans, inte ens på långa vägar överhuvudtaget det minsta ok att tänkta som ni gör. Flashbacks från en barndom i ett varmt och trångt baksäte tillsammans med Tomas Ledin kastar sig över mig och får mig att må illa. Så där gör man bara inte!
Nej allvarligt, jag kan inte ens tänka mer på det här nu. Det gör mig alldeles för upprörd.
En liten fundering jag haft ett tag nu… Om jag har förstått saken rätt är det allmänt känt att det är skillnad mellan att inte ljuga och att inte berätta allt. Jag kan exempelvis säga “Jag skulle aldrig ljuga för dig” och likväl undanhålla både det ena och det andra och det tredje, förutsatt att de rätta frågorna aldrig ställs. Det vill säga, jag kan avstå från att berätta hela sanningen så länge som det uttryckligen inte ställs en fråga där jag måste ge ett rakt och ärligt svar (i och med att jag inte ljuger). Detta skulle då inte klassas som att ljuga utan bara att inte berätta allt. Likväl är det lätt att tro att “Jag skulle aldrig ljuga för dig” fungerar som en garanti för att allting står rätt till, när det i själva verket kan vara tvärt om. Vissa saker vill man ju inte ens fråga barasådär då det lätt kan tolkas som ja jag vet inte, misstänksamt? Hur ska man då kunna anta att allt är bra? Jag antar att man helt enkelt får lita på folk. Hemska tanke!
Så vad betyder det då om någon säger “Jag skulle berätta allt för dig”? Innebär det att man är ärligare än “aldrig ljuga för dig”, om det nu ens för den delen är möjligt att vara oärlig så länge som man talar sanning, och innebär det också ett större löfte än att “bara” tala sanning vid direkta frågor?
Idag mottog jag följande mail:
Nacken
Hej min vän. Vill bara veta hur det känns i dag. Hoppas att det är något bättre i alla fall. Kram mamma.
Snäll som jag är svarade jag självklart:
Jo tack, det är bara bra. Däremot så har du skickat det här till fel person, ja såvida min mamma inte bytt både för- och efternamn.
Mvh,
Peter
Jag tänkte här att kvinnan på andra sidan förstod sitt misstag och att saken nu var utredd. Men icke. Döm om min förvåning när jag en stund senare får ett nytt mail från Y.H:
Har du inte denhär mailadressen då? xxx@yyy.zzz ? det kom ju tydligen fram i alla fall. Skönt att höra att du är bättre.
Jag är inte den som ger upp i första taget och har nu skickat iväg följande:
Jo jag, Peter Lundgren har den här adressen, men det är inte den Peter Lundgren du tänker på. Min mamma heter någonting helt annat och jag har inte någon som helst aning om vem du är.
Mvh,
Peter
En möjlighet som jag inte riktigt har utrett är att min mamma ljugit för mig hela tiden och att denna Y.H då i själva verket är den mor jag aldrig haft. Gissningsvis kommer det en fortsättning följer på det här.