Jaja, nu är det bara att förbereda sig på en ny arbetsvecka.

Jo jag är medveten om att sången är betydligt mer första maj än 27e februari men det går ju att drömma sig bort från snön och istället tänka på exempelvis blommande magnolia.

Härnösand då? Jo det var betydligt kallare än sist det begav sig (så jag skippade Smitingen) men i övrigt var det mesta sig likt.

En av våra kunder har problem med vissa av deras inspelade samtal. Jag tänker nu inte gå in på vare sig den moraliska eller juridiska aspekten av det här med inspelning av telefonsamtal utan konstaterar bara att funktionen finns och inte fungerar som tänkt. Kortfattat så försvinner ljudet i den ena talkanalen lite då och då vilket medför att inspelningen inte blir så mycket mer än tystad.

Jag sitter just nu och testar en ny version av programvaran som hanterar SIP-trafiken och för att det ska bli likt verkligheten behöver jag samtal och att någon pratar i två telefoner samtidigt. Det ena alternativet är att jag sitter och pratar med mig själv och det andra alternativet är att välja en mer elegant lösning..

Typ som att jag lägger en mobil vid varje Minipod och helt enkelt bara spelar musik samtidigt som ett samtal är uppkopplat.

Enkelt, elegant och dessutom välljudande.

Själv är bästa dräng och därför bakar jag mina egna semlor. Eller ja, just nu står de förhoppningsvis och jäser sig trinda och goa. Arvet väger som bekant tungt och likt min mor (och för den delen mormor) tror jag inte riktigt på det här med att följa recept till punkt och pricka. Jag gjorde därför vissa modifikationer, delvis på grund av att jag själv (tror mig) vet(a) bäst men också för att jag inte riktigt läste klart hela instruktionen. Nåväl, det är ju ändå mandelmassan och grädden som är det viktiga.

Då semlorna inte är klara kan jag inte inkludera någon bild på slutresultatet. Därför blir det istället en bild på Semlan (Selma som hon egentligen heter) anno sommaren 2003.

Befinner mig i nästan-Skåne och då jag tidigare ikväll fick chansen att åka vidare nedåt är det väl självklart att jag tog den. Diftonger, en doft av kontinenten, platt som en pannkaka, en enda lång uppförsbacke, fika på gräddhyllan, falafel (25:-, inte klokt va dyrt!) och så känslan av så mycket hemma men ändå lite borta. Åhh det är med sorg i hjärtat jag sitter här i Halmstad igen…

Hmm, det finns inte så mycket mer att skriva om ämnet så jag kan i alla fall förklara rubriken, den stavas Romy and Michele’s High School Reunion. Vid rätt sinneslag är det en fantastisk film. I alla fall utvalda delar, såsom den nedan.

På SK019 var det inte bara en baby på raderna tre till sex utan inte mindre än fem stycken! Chansen att fem mer eller mindre nyfödda ungar håller tyst samtidigt är obefintlig, vilket resulterade i att min planerade sömn uteblev. Så vad säger ni, vore det inte mycket trevligare för oss andra om barnen placerades längst bak i kabinen där det ändå låter från motorerna? Jo jag vet att det finns praktiska skäl för att placera dem längst fram och jag är inte helt utan hjärta men vadå, det går ju att drömma..

Imorgon räknar jag dock kallt med att slippa barnskrik. Tidiga flighter och sittplatserna längst fram (den här gången 2D) brukar till största delen befolkas av människor som flyger i jobbet och därmed också har åldern inne för att hålla tyst.

Jag gjorde noggranna undersökningar innan mitt köp och alla utom två personer sa “det blir alldeles för varmt”. Alldeles för varmt!? Nej snarare tokskönt. Lägg på en bit fluff runt kragen som antingen värmer gott eller skyddar mot snö och känslan av att gå runt på stan och inte behöva frysa beskrivs då närmast med ordet “lycka”.

För min del blev det en Woolrich Dunbar Parka och mmm va go den é. Om jag ändå hade vetat om det här tidigare än vid 28 års ålder..

Peter säger köp om du är less på att frysa.