Hmm, det finns inte så mycket mer att skriva om ämnet så jag kan i alla fall förklara rubriken, den stavas Romy and Michele’s High School Reunion. Vid rätt sinneslag är det en fantastisk film. I alla fall utvalda delar, såsom den nedan.

För den som undrar så är bilden tagen igår (därav datumet), men vad gör väl det då det snöar idag också.

Rubriken då? Jo jag läste nyligen en artikel på Marathon.se om just detta ämne. Där konstateras det att jag mest troligt springer för att jag inte har tid med annat, att jag arbetar mycket och längre och dessutom tjänar mer (det sista är rätt rimligt om man nu jobbar mer?) än de människor som är mindre aktiva, jobbar mindre och sist men inte minst har lägre lön. Intressanta iakttagelser som det säkert ligger en del sanning bakom.

Ok, det här inlägget skulle handla om något helt annat och jag vet inte riktigt hur det kunde bli så här? Nu verkar det mest som att jag försöker bygga någon sorts ethos baserat på att jag är hälsosam och arbetsför vilket inte var min mening. Såldes ger jag upp och kryper till kojs istället.

Då gardiner till sin natur är omanligt som få gäller det att till varje pris försöka omvandla detta faktum till något positivt. Jag klurade lite på saken och insåg snabbt att själva gardinerna inte gick att göra mycket åt men att det fanns desto större potential i gardinstänger. Sagt och gjort, efter vändor ut och in på alla affärer som kunde tänkas härbärga gardinstänger föll valet slutligen på IKEA och deras absolut billigaste stång, så billig att de inte ens vågar visa den på sin webbsida (och därför kan jag inte heller länka till den). Med billig pratar vi one size does not fit all vilket innebär stor potential (läs: tvång) för egna modifieringar. Att 140 cm gardinstång inte räcker till 180 cm fönster förstår vem som helst, att 280 cm gardinstång blir alldeles för mycket är också det självklart. De timmar jag lagt på att modifiera datorchassin och det faktum att jag har jobbat som mekaniker på ett pappersbruk kom i det här projektet väl till pass. Lösningen stavas Dremel + gängtejp och jag måste säga att jag själv är mäkta nöjd med resultatet. Bilder får ni vara utan men tänk er bara två avsågade gardinstänger som jag sen byggt ihop till en så är ni nära verkligheten.

Småsint och barnsligt som få men ack så roligt på en fredagseftermiddag. Tyvärr går det inte att skriva vad som helst hur gärna jag än skulle vilja det. Eller ok, det går ju men det är så jobbigt att ta konsekvenserna sen.

Efter mitt svar har det varit väldigt tyst från kundens sida, det blir lätt så när det visar sig att det kanske inte riktigt var som de först hävdade.

Då jag har blogginläggsminne som en elefant vet jag att detta redan har tagits upp för länge sedan men vadå, det är lika aktuellt då som nu (ja alltså oförmågan att somna) så då kan jag gott skriva om det igen. Jag är medveten om att det i grund och botten handlar det om att tänka mindre och sova mer vilket må låta enkelt men är svårt som bara den..