Tidigt som attan (läs: 04:30) fattade jag och Henrik beslutet att åka ut till Arlanda och se om vi ändå inte kunde få lifta med SK903 till EWR. Planen var att det ändå rörde sig om ett bolag i samma allians och även om det nu inte handlade om någon regelrätt codeshare så borde ju ändå principen vara densamma, visst? Någon representant från Continental gick dock inte att finna på Arlanda och det första telefonsamtalet till Bryssel gav noll och ingenting. Efter att ha spenderat en del tid i kön till SAS biljettdisk (då vi skulle ha flugit med Lufthansa) fick vi tag på en kvinna som talade om att det vi sökte var en endorsement. Continental skulle helt enkelt (nåja) skriva över våra biljetter till SAS och genomföra en bokning på ovan nämnda flight. Problemet var bara att SK903 i teorin var fullbokad, medan den i verkligheten inte alls var det. Continental kunde såldes inte gör något då de såg flyget som fullt, SAS kunde inte heller göra något eftersom de inte fått någon endorsement från Continental. Moment 22 kallas det visst… Den enda lösningen stavades 14 000:- per person och det kändes plötsligt inte helt aktuellt att behöva åka på måndagen.

Men imorgon är det en ny dag och ett nytt försök! Den här gången satsar vi dock på en av Continentals egna flighter vilket bör göra det hela något lättare.

• Bosnien och Hercegovina
• Bulgarien
• Danmark
• Dominikanska Republiken
• Estland
• Finland
• Frankrike
• Grekland
• Italien
• Kroatien
• Lettland
• Litauen
• Monaco
• Nederländerna
• Norge
• Portugal
• Slovenien
• Storbritannien
• Sverige
• Thailand
• Turkiet
• Tyskland
• USA
• Vatikanstaten

Att ta sig från den nya delen av Dubrovnik till den gamla går att göra på en rad sätt. Det vanligaste är att man åker buss eller bil, det något mer ovanliga och jobbiga är att gå, gissa vilket jag valde. Om det var värt det låter jag vara osagt men jag fick i alla fall en bild från min betydligt-längre-att-gå-än-vad-som-står-på-kartan-promenad.

Gamla stan är fin som sig bör men ja, inte helt olika alla andra gamla städer. Trånga gränder, dock den här gången dessutom i uppförs-/nedförsbackar. Kanske ett och annat torg, och så vidare. Det finns dock en sak som utmärker Dubrovnik och det är möjligheten att gå upp på den gamla stadsmuren. Väl på plats har man en finfin utsikt där låt säga ett vidvinkelobjektiv faktiskt kan komma till användning. Turen runt muren (ha ha..) är faktiskt längre än man kan tro och efter ett tag blir det rätt tröttsamt att bara se allting snett uppifrån.

Kortfattat: Småmysig stad men kanske inget ställe där man vill stanna en längre tid.

Trånga gränder, jodå. Tvätt hängande från balkongen, självklart. Små söta franska bilar som åker runt på ställen där det bör vara stort omöjligt, absolut!

Då jag kan tänka mig att det inte handlar om några paradvåningar med tio sovrum, walk-in-closet och en stor matsal förlängs boytan ut till gatan. Gemytligt men något opraktiskt och lite konstigt då det som utomstående stundtals känns som att man befinner sig i någon okänd familjs hem. Ok, bilden visar inte allt, det är på kvällen alla flyttar ut på gatorna men då hade jag redan stoppat ner min kamera och orkade inte ta upp den.

I övrigt finns det ärligt talat inte så mycket att se i Bari. Det finns en strandpromenad, rätt ok shopping och två stränder. Något som också återfinns i Bari är färjor som tar en ut i stora vida världen (läs: Kroatien, Albanien, Grekland, och säkert något annat land jag har glömt bort vid det här laget).

Mer bilder? Jo men självklart finns det fler bilder.

Kyrkan ja, för att ens komma in får man stå i kö, länge.

Väl på plats inuti inser man att det är ett minst sagt storslaget bygge. Peterskyrkan känns dock inte som en riktig kyrka utan mer som ett stort turistmål vilket kan vara värt att ha i åtanke.

Jag har en liten tvångstanke att gå upp i höga torn då utsikten ofta är bra och kupolen i Peterskyrkan var inget undantag. Utsikten över Petersplatsen och Rom är finfin! Tänk dock på att vägen upp/ner i kupolen på sina håll är i minsta laget.

Självklart fick det också bli ett besök i Vatikanmuseerna och Sixtinska kapellet . Om man inte har som plan att verkligen titta på alla målningar, skulpturer och allt det andra storslagna ska man gå dit sent på dagen, ja eller toktidigt. Kön mitt på dagen är verkligen inte att leka med och räkna kallt med att några timmar försvinner bara där. Jag å andra sidan gick dit sent, tänk ungefär fyra, möttes av noll kö och kunde därför gå in direkt. Jag satte fart mot Sixtinska kapellet i tron att det skulle vara nära men tji fick jag. Museet är stooort och vägen lång och snårig. Trots detta får det ändå ses som värt tiden då jag nu på egen hand har sett takmålningarna (och bara råkade ta ett kort trots vissa förbud).

Mitt absoluta favoritfoto från besöket är dock det ni ser nedan. Nämligen inget mindre än trappen på väg ut!

Alla bilder från besöket återfinns här.

Väl på plats kunde jag snabbt konstatera en rad saker:

Rom är betydligt mindre än jag trodde att det skulle vara, tänk gångavstånd till allt. Nu har jag visserligen åsikten att det är gångavstånd till det mesta, allt handlar bara om hur länge man vill gå så jag kanske inte är så mycket att lita på.

Nästa sak som slog mig är att allting blir mycket finare genom ett par Persol med bruna linser. Italienska solglasögon gjorda för Italien helt enkelt. Där ett tag hade jag till och med storslagna planer att lägga på ett fejkat gult ljus på alla mina bilder. Men efter lite övervägande skulle detta mest troligt bara ha orsakat en massa åsikter om att min vitbalans måste vara helt uppåt väggarna och därför avstod jag, trots att det var så jag upplevde Rom.

Något som alla andra städer bör ta efter är vattenförsörjningen. I stort sett överallt fanns det kranar med fri tillgång till rinnande dricksvatten och vid +35 är det som en skänk från ovan då det går åt några liter per dag.

Sevärdheterna då? Jodå jag får anse mig vara nöjd. Det är kända saker i stort sett överallt och efter ett tag blir det nästan för mycket. Colosseum var lite mindre än jag hade väntat mig men ändå en imponerande byggnad.

Fontana di Trevi är däremot mycket större i verkligheten än vad bilderna kanske säger.

I stort sett alla sevärdheter hann besökas och resultatet (dvs bilderna) återfinns här. Turistigt så det förslår men nu är det bortgjort. Ska sanningen fram så har hela resan i stort sett bara gått (haha…) ut på att se så mycket som möjligt. Det gäller att dokumentera sitt liv och hinna besöka så många platser som möjligt. Check, check, check, eller hur Henrik? Resan var visserligen inte i paritet med 2104 m.ö.h. och tempot som då rådde  men det har stundtals ändå varit bra fart på apostlahästarna. Nu har jag dock gjort bort Rom och känner inte något behov av att återvända å det snaraste. Om jag nu skulle göra det är det i så fall i ett helt annat tempo då jag ändå redan sett allt jag vill se.

1. Jag kommer att gå som på moln tack vare den låga vikten.
2. Jag hittar ännu mer elektronik (exempelvis ett par högtalare) eller ännu ett klädesplagg att packa ner istället, det vill säga vara tillbaka på noll.

Gissa vilket det kommer att sluta med…

För att ytterligare spara vikt har jag också funderat på att byta ut delar av ryggsäcken mot kolfiber. Det finns exempelvis en liten ficka på väskan som jag skämtsamt kallar för “bakluckan”, det kanske kan vara något eller vad säger du Henrik?