Det är ju självklart att jag tar mitt ansvar gentemot yngre släktingar på samma sätt som min ena morbror gjorde för mig (och nej jag pratar absolut inte om barnpassning här så försök inte ens), men det är ju inte riktigt samma sak utan snarare tvärt om. Hur som helst, behöver jag bry mig?

Så vad betyder det då om någon säger “Jag skulle berätta allt för dig”? Innebär det att man är ärligare än “aldrig ljuga för dig”, om det nu ens för den delen är möjligt att vara oärlig så länge som man talar sanning, och innebär det också ett större löfte än att “bara” tala sanning vid direkta frågor?

Där för några veckor sedan kom det i mitt huvud upp en så ofantligt utarbetad, vattentät och mogen definition av vad som krävs för att räknas som “vuxen” att bara tanken i sig skulle räcka och bli över. Jag var mäkta nöjd med att jag äntligen funnit vad jag letade efter. Glad i hågen insåg jag också att jag ännu inte riktigt var vuxen (i mina ögon) men att det inte var långt tid – och det kändes faktiskt helt ok. Tyvärr så har jag nu helt glömt bort vad det hela gick ut på. Jag har under hela dagen försökt återskapa situationen då tanken uppstod och hur jag kan ha resonerat för att komma fram till denna så fulländade slutsats, självklart utan att lyckas. Jag kan, och nu vill jag verkligen trycka på “kan”, ha berättat den för Hanna först men det är långtifrån säkert. Om jag gjorde det så är risken stor att hon inte heller minns. Jag är nu rädd att en av mina större insikter i livet nu har gått förlorad och att jag återigen blir fast i detta limbo mellan jag-vet-inte-vad och “vuxen”. Typiskt.

Toalettlocket, uppe eller nere? Obeservera nu att jag inte pratar om ringen, det är en viktig fråga i sig och den är förvisso också relaterad till min frågeställning men jag känner samtidigt att den till viss del är könsbunden och därför har jag valt att lämna den utanför mitt fortsatta resonemang.

Att jag fäller ner locket finns det flera anledningar till:

1. Vinddraget. Ha locket öppet, spola i toaletten och stå tillräckligt nära. Du kommer nu känna att det uppstår ett rätt så rejält vinddrag. Detta vinddrag drar med sig partiklar av både det ena och det andra ut ur toaletten. Någonting som har varit i toalettstolen vill jag inte ha upp i badrummet (och på min tandborste).
2. Murphys lag. Är det någon gång man tappar någonting i badrummet så är det de gånger locket på toaletten är uppfällt. Självklart står man lagom nära toaletten eller så får saken man tappar en otrolig, ja nästintill omöjlig studs och faller i.
3. Tänk på barnen (och djuren). Befinner det sig små djur (som opraktiskt nog kan hoppa) eller för den delen små barn i husen finns det en risk att de faller i. Den kanske inte är stor, men den finns där.
4. Återställ till ursprungsskick. Om det finns något som går att kalla för normalpositionen för en tolaettstol så är det med både ring och lock nedfällda. Det är så den är tillverkad och varför då inte återställa den till ursprungsskicket?
5. Den är vackrare så. Ok, jag får villigt erkänna att en toalettstol inte är speciellt vacker att titta på men får jag välja mellan en där locket är uppe och en där locket är nere tar jag den senare alla dagar i veckan. Det är inte vackert att titta ner i ett hål gjort för avföring.
6. Gör du så med dina skåpluckor? Jovisst, det är säkert jättepraktiskt att lämna alla skåpluckor öppna eller att inte ens ha några luckor alls, men ändå så har vi det och ändå så stänger vi dem. Varför ska luckan på toalettstolen då stå öppen hela tiden?

Som jag ser det så finns det bara en praktisk anledning till att lämna locket i en upprätt position och det är just för att det är smidigt. Gör alla i en familj så är det mycket enkelt att vid behov bara sätta sig ner och att sen spola då man är klar. Enda gången man behöver röra vid toletten är just då du sitter på den och då du spolar, aldrig för att fälla upp och ner på locket. Ja smidigt är bra men snälla nån, det offrar jag så gärna för att slippa flygande bajs.

Så hur ska man då göra hos någon som har locket uppfällt? Här kan man tro att Magdalena Ribbing har svar på tal men tyvärr, hon tar förvisso upp delar av problematiken men frågan är ändå till stor del obesvarad. Jag har själv lyckats hitta tre möjligheter:

1. Sätt dig ner, gör dina behov, spola. Detta är smidigt men då har vi bajsproblemet igen.
2. Sätt dig ner, gör dina behov, fäll ner locket, spola, fäll upp ringen. Denna metod löser problemet med flygande partiklar men innebär samtidigt onödigt merarbete och framförallt så viker man sig för någonting som är fel.
3. Sätt dig ner, gör dina behov, fäll ner locket, spola. Här gör du en tyst protest. Du visar att du har kommit ett steg längre och står för din sak. Nackdelen i det här fallet är att det på ett helt annat sätt nu är möjligt att kartlägga dina toalettvanor. Är du den enda som fäller ner locket går det snabbt att se när du har varit framme.

Jag vet ärligt talat inte vilket alternativ som är bäst. Ettan känns utesluten men att gå direkt till trean kan kräva lite mod och vem vet vilka konsekvenser ett nedfällt lock kan få? Det bästa är kanske ändå att ta seden dit man kommer även om det inte känns rätt?

Någonstans måste man ändå förutsätta att folk menar vad de säger? Att de har koll på sina tempus och böjningar, att de rättar sina egna fel och tar om meningen, att det inte finns utrymme för misstag. Jo i den bästa av världar är det säkert så men inte i vår. Jag vet själv hur lätt det är att göra ett litet fel som får stora konsekvenser. Hur en så enkel sak som ”brukar” eller ”brukade” i sig kan vara helt avgörande men att det just för stunden då det sades inte uppdagades hur fel (eller hur rätt?) böjningen var. Här är det självklart enklast att bara fråga avsändaren vad han eller hon verkligen menade men ibland är det inte möjligt. Ibland är man kanske lite för chockad och inte riktigt vet var man ska säga.

Det är bara att inse fakta, jag saknar Skåne och jag saknar skånska. Detta blåsiga, regniga, ständigt uppförsbackiga (har ni bott i Lund förstår ni vad jag menar), platta, nästintill danska landskap. Men som samtidigt är så otroligt vackert och fint och trevligt och… hemma? Varje gång jag pratar med någon av våra skånska kunder är det ju nästan så att jag får en tår i ögat. Det finns inte en chans att jag någonsin kommer lägga till mig några skorrande rrrrrrr eller diftongerade vokaler men ändå är dialekten i mitt huvud direkt förknippat med “men det där låter ju som hemma”. Sjukt men sant.

Sen så har vi då alla dialekter uppåt också. Det är tokroligt att ringa runt till en massa främmande människor och gissa sig till var de kommer ifrån. Dialekterna hemåt brukar vara relativt lätta och svårast har jag faktiskt för att direkt känna igen pitemål. Antagligen just för att det bara låter normalt? En vanlig dag hinner jag avverka större delen av Sverige på ett eller annat sätt och ge mig några år så lär jag vara expert på att höra var folk kommer ifrån!

Att känna igen pitemål ja. Idag ringde jag upp ett 090-nummer, det vill säga till Umeå, och sökte en person som jobbar på ett norrländskt företag som tillverkar mejeriprodukter (och dessutom har ett skoj webbtest!). Jag hann säga ungefär “Hej!” innan personen på andra sidan utbrister “Men du är ju också från Piteå!”. Imponerande av henne är bara förnamnet. Det visade sig också att vi båda kommer från Sjulnäs vilket får ses som något av en bedrift. Men dialekten då. Jo även fastän jag nu visste att hon kom från Piteå så kunde jag inte höra att det stämde. Umeå, inga problem. Luleå, inga problem. Kiruna, inga problem. Piteå, riktigt klurigt. Hur är det för er? Känner ni direkt igen er egen dialekt?

Jag har dock en liten fundering. För att citera blogginlägget från Fredrik Sauter, deras VD:

Häromdagen så fick jag mail från en av våra kunder som undrade var man kunde hitta vår reklam på YouTube. Han hade snackat med en kompis om en av våra reklamfilmer och letat på nätet utan att hitta den. Nu måste jag erkänna att vi inte hade räknat med att få en sådan förfrågan men blev otroligt glada för att vi fick det. Så nu Tobias är det kirrat, filmerna ligger på YouTube. Om det är någon annan som vill se dem så är ni lika välkomna in och kolla.

Trevligt att det går att maila honom direkt med sina frågor, men hur gör jag det? Adressen till deras kundtjänst är lätt att hitta men Fredriks adress lyser med sin frånvaro. Hmm, jag får nog maila kundtjänst och fråga vad den är.