Varför man inte ska tidrapportera i förväg

Jag har beredskap den här veckan och det brukar betyda två saker:

1. Allt går bra och ingen ringer mig.
2. Jag får pengar och ledighet för att förväntas svara i telefon om någon ringer (vilket i stort sett aldrig sker).

Visst, det går att påpeka att jag inte är riktigt ledig då jag har beredskap men tanken om riktig ledighet gav jag upp för länge sedan. Jag svarar ju ändå om någon ringer så varför då inte få betalt för det också? Hur som helst, det brukar för det mesta gå bra, det vill säga utan några incidenter. Därför så kan man vara lite förutseende och skriva tiden för beredskapsveckan i förväg så att det redan är gjort och inte glöms bort. Nackdelen är bara att om man nu försöker vara smart och duktig och skriva i förväg så kan man ge sig den på att det kommer att hända något. Mycket riktigt, för några timmar sedan fick jag ett samtal om en kund som har problem med brutna samtal. Redan då jag fick anmälan kände jag att det här med största sannolikhet inte var mitt problem… För ett tag sedan konstaterade jag med ännu större sannolikhet att det här inte var mitt bord genom att titta i samtalsloggarna och konstatera att det är växeln och inte “min” sida som lägger på samtalen. Sen så tog det tid att övertyga växelteknikern om detta och efter ytterligare lite tid så fann han att det visst är problem på förbindelsen mot PSTN. Ja, vad var det jag sa från första början? Inte var det att det säkert var fel på mina saker inte..

(Här tänkte jag förresten skriva en utläggning om den “felsökning” som gjordes innan vår NOC ringde mig men jag hoppar över den, tekniska termer som högst två läsare skulle finna intressanta går det att leva utan. Men visst, finns det nu ett otroligt intresse i att få veta hur det kan komma sig att jag har spenderat tre timmar av min lördagskväll med ett problem som inte är mitt är jag inte den som är den..)