And I’m in Lund again,

and nothing’s fixed that ever was broken.

Befinner mig i nästan-Skåne och då jag tidigare ikväll fick chansen att åka vidare nedåt är det väl självklart att jag tog den. Diftonger, en doft av kontinenten, platt som en pannkaka, en enda lång uppförsbacke, fika på gräddhyllan, falafel (25:-, inte klokt va dyrt!) och så känslan av så mycket hemma men ändå lite borta. Åhh det är med sorg i hjärtat jag sitter här i Halmstad igen…