Vi springer för att vi inte hinner annat

Efter gårdagens kommentar från Camilla (observera särskilt det finfina slutet gällande Elsa) kände jag att det var dags att ta tag i min löpning igen. Mitt knä verkar aldrig vilja bli bra (jag väntade ändå en hel vecka nu). Till råga på allt kände jag ett visst behov av att testa mitt senaste inköp, nämligen en ny löparjacka. Nödvändigheten i att äga en sådan går att ifrågasätta men då även löpning är en materialsport hade jag inget annat val än att köpa en. Jag är överlag nöjd med jackan om det inte hade varit för en väl snålt tilltagen dragkedja på ärmfickan. Jackan är Nike+-kompatibel och då förväntar jag mig att det faktiskt ska gå att klämma in en nano med mottagare och ett par hörlurar anslutna utan större problem, men icke. Varför inte bara göra dragkedjan en eller två centimeter längre istället för så kort som möjligt? OK, jag fick allting på plats till slut men enkelt var det verkligen inte.

Rubriken då? Jo jag läste nyligen en artikel på Marathon.se om just detta ämne. Där konstateras det att jag mest troligt springer för att jag inte har tid med annat, att jag arbetar mycket och längre och dessutom tjänar mer (det sista är rätt rimligt om man nu jobbar mer?) än de människor som är mindre aktiva, jobbar mindre och sist men inte minst har lägre lön. Intressanta iakttagelser som det säkert ligger en del sanning bakom.

Ok, det här inlägget skulle handla om något helt annat och jag vet inte riktigt hur det kunde bli så här? Nu verkar det mest som att jag försöker bygga någon sorts ethos baserat på att jag är hälsosam och arbetsför vilket inte var min mening. Såldes ger jag upp och kryper till kojs istället.