Inte längre väldigt försenade

Bara oerhört tidiga. Men jag kanske inte ska klaga, jag fick faktiskt väldigt mycket flygtid för pengarna. Tio över nio igår kväll och på väg norrut. Ungefär halvvägs meddelar kaptenen att vi har ett fel på flygplanet, eller rättare sagt att det antagligen inte är något fel utan att det bara indikerar på ett fel. Instruktionen är därför att vända om då det inte finns tekniker eller delar att tillgå på LLA. I snigelfart vänder vi mot ARN igen och inte nog med det, vi tar dessutom Stockholmssvängen, alltså inte bilkörning och vänstersväng utan då man tar ett varv över centrala Stockholm och om man sitter på höger sida får en god bild över hela huvudstaden. Väl tillbaka på backen igen får vi instruktioner om att gå ombord på ett nytt plan och en mindre kalabalik uppstår då alla får nya boardingkort med samma säte som innan fast det nya planet har ju självklart inte lika många stolsrader som det gamla. Då alla äntligen har satt sig och ”boarding complete” ropats ut börjar väntan på ett papper. Ett papper som talar om passagerarantalet och hur lasten är fördelad och jag vet inte vad. Personalen på Arlanda har gått hem för dagen så det är istället Köpenhamn som ska ta hand om saken. Man märker efter ett tag att kaptenen är rätt irriterad på dem då de inte verkar sköta sitt jobb (Danskjävlar). Tre timmar senare och den ofantliga givmildheten av en wrap + dryck senare når vi äntligen ljuset. Vi är inte länge väldigt försenare, bara oerhört tidiga. Att åka norrut känns skönt, på så sätt har jag lurat solen och nu har jag helt plötsligt midnattssol istället för att det bara går utför. Wohoo!

På tal om ingenting och resa hemhem och så.

Det där ser man inte varje dag.