Imorgon får jag äntligen återse mitt kära Skåne på nära håll då jag ska ta en tur(a) till Helsingborg å jobbets vägnar. Som vanligt tycker jag inte om att boka saker förrän i sista minuten vilket innebär att jag nu sitter här och funderar om det får bli tåget eller bilen som bär mig tillbaka till där allting började. Eller ok, allting började då jag föddes 1981 men 2001 var speciellt det också. Jag vill inte påstå att det var då jag blev vuxen men väl växte upp. Det känns verkligen som igår. Helsingborg, sommar, varmt och fuktigt, en doft av kontinenten (och Zoégas kaffe), Söderpunkten, falukorv och makaroner, så långt hemifrån, tacksamt nog inte ensam, och så den där gnagande oron över det jag just fått veta.
Tacksamt nog är det här inte någon engångsföreteelse heller så jag kommer få ser mer än Skåne nu i vår. Dessutom också insidan på någonting som jag länge (sedan 1995) drömt om att få bevittna, men mer om det vid ett senare tillfälle.
Så vad säger ni, får det bli tåget eller bilen?