Jag håller på att kasta bort mitt liv nu igen. Eller med andra ord jag rensar bort onödigt skräp. Då jag har en viss erfarenhet av detta sedan tidigare börjar det ärligt talat bli väldigt lite onödigheter att kasta bort då nästintill allt jag äger också är sådant som jag använder och tillika behöver. Fördelen med att inte äga så mycket är lättheten då man får för sig att flytta. Nackdelen är dock att stora delar av mitt liv försvinner i soporna. Det blir en hel del “åhhh det här kortet hade jag glömt bort” och “oj, det här var en rolig kväll” vilket bör betyda att sakerna jag går igenom har sentimentala värden för mig. Saken är bara den att de har det endast de gånger jag rensar och aldrig annars.
Varför ska jag då spara på sådant som bara betyder någonting i undantagsfall och inte hela tiden? Jo främst för att jag tänker på framtiden. Hur jag på många år från nu kan plocka fram den där biljetten från 2003 och minnas tillbaka på det som var då på ett helt annat sätt. Jag har dock sett vad sådant kan leda till. Det leder till en massa arbete framöver! Det är då bättre (och snällare mot andra) att ta det säkra före det osäkra och göra sig av med så mycket som möjligt. Digitala minnen ftw som jag brukar säga!
5 Comments
En massa arbete ja, men det var ganska kul ibland eller hur?
Jodå stundtals var det så. Vad du menar är alltså att jag bör samla på mig en massa saker till eftervärlden så att de får roligt då jag är död?
Ja varför inte, man ska tänka på sina medmänniskor och framförallt på sina efterlevande, eller vad tycker du?
Jodå det är klart att man ska det. Men jag tror allt att våra åsikter kring “tänka på sina medmänniskor” går isär om din åsikt är att man ska spara på en massa saker som de sen ändå får kasta bort.
Tänk så många glada skratt ochminnen som går en förbi om det inte finns något “skräp” alls,