Som jag brukar säga

Bli nu inte rädda. Jag menar “OM” och inte “då”. Hur som helst. Igår hamnade jag i en diskussion kring egenvald musik på ens bröllop. Jag tänkte först göra det enkelt för mig själv genom att säga Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm av Felix Mendelssohn men den räknades tydligen inte. Då jag för det första inte ens har funderat på att gifta mig känns tanken att välja musik minst sagt främmande. Jag har förvisso inte haft tankar på att dö heller men har ändå redan på sätt och vis planerat det hela, så jag antar att rätt ska vara rätt. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att vi ska alla en gång dö men att gifta sig är ingen självklarhet. Nåväl, då jag fått sova lite på saken, fjorton och en halv timme för att vara exakt, var svaret lika enkelt som självklart.

Kent - Utan dina andetag

Så om du skulle få för dig att fria till mig och själv insistera på att musik ska spelas på bröllopet, vet då med dig att detta är ett krav från min sida. Det här förutsätter såklart att du vid min sida är tillräckligt bra i mina ögon, vilket inte är det lättaste.