Jag sitter här och rensar gamla kort och det är långtråkigt värre. Efter en kvälls kastande har jag kommit till början av 2004 och det kan ju låta bra, om det nu inte vore för att biblioteket har sin början år 2003… Jag har alltså bara lyckas åstadkomma ett år på en kväll och betänk då också att 2003 var ett bra år, det vill säga få kort. 2004 börjar det spåra ur och resten vill jag inte ens tänka på. Varför har ingen sagt åt mig att inte ta så många kort?
Kvinnan som hotade att tända eld på sig själv stod här utanför i säkert en och en halv timme och från vårt kontor hade vi så att säga första parkett. Bilden ovan är tagen just efter att hon föll ihop. Jag har inte suttit inne på kontoret på jag vet inte hur längre, sen i somras tror jag? och vad händer, jo detta.
Idag ställde jag officiellt om klockan till normaltid (vintertid). Jag är medveten om att bytet skulle ha skett för några veckor sedan men det har inte känts rätt förrän idag och därför har en klocka här hemma på väggen fått behålla sommartiden. Genom att jag har gjort så här har övergången gått betydligt smidigare och naturligare och jag rekommenderar er alla att prova på det då vi går över till sommartid igen.
Opassande nog har det dock blivit höst ute igen då det nu är mycket varmare än det har varit de senaste veckorna så jag kanske förhastade mig lite i mitt tidshopp?
Fast bara för presenterna och uppvaktningen så gå nu inte och tro att jag har fått faderskänslor. Nej det handlar bara om en materiell och egoistisk avund. På tal om egoism så… nej förresten, jag tar nog och sparar det till ett annat inlägg.
Grattis på fars dag pappa Mats! Om du inte blir nöjd med presenten vi lagt ner så mycket besvär på så vet jag inte vad. Jo jag vet faktiskt vad! Då tar jag den själv, så bra är den. Nu då jag tänker på saken har jag inte hängt upp en enda sak på flera år så nyttan med ett laserpass kan verkligen diskuteras. Å andra sidan går det också att tänka som så att i och med att jag inte äger något laserpass så har jag inte heller kunnat hänga upp saker på väggarna.
(Ok, ska jag vara ärlig så äger jag redan ett laserpass men det spelar inte riktigt i samma division, det ställer exempelvis inte in sig själv på mindre än fem sekunder och bara en sådan sak kan göra vem som helst galen. Att laserpasset mitt visserligen visar en rät linje men att den inte brukar vara vågrät har också något med saken att göra…)
Idag var den officiella glöggpremiären på Systembolaget här hemma i Svedala. På lunchen passade jag på att plocka på mig några flaskor och bland dessa återfanns självklart en Blossa 08. Att IKEA i UK sedan länge salufört denna ädla dryck lämnar vi nu därhän, tack så mycket för den upplysningen Erik.
Blossa skriver själva “BLOSSA 08 har en frisk smak av blåbär med en ton av kryddnejlika” medan Systembolaget kontrar med “Söt, aningen kärv smak med inslag av kryddnejlika, kanel, kardemumma och blåbär.”. Blossa måste ha varit ordentligt glöggfryntliga när de kom fram till att blåbärssmaken kommer före kryddnejlikorna, bara för att flaskan är blå betyder det inte att det smakar blåbär. Kryddnejlika må höra julen till (tänk apelsiner i röda band doftandes av kryddnejlika) men att dricka det är inte speciellt gott. Nej tyvärr, jag är inte övertygad. Turligt nog har jag gott om glögg kvar att provsmaka så jag kanske hinner ändra mig.
Nu är det hög tid att börja spela julmusik och dricka glögg! Glöggdrickandet började i och för sig för två helger sen med att jag korkade upp en flaska Blossa 05. Det roliga är att det inte blir bättre än så. Glögg och hjortron i fulländad perfektion. Det tråkiga är att detta är min sista flaska. På tal om Blossas årgångsglögg. Imorgon är det dags igen! Blossa 08 med en smak av blåbär och kryddnejlika. Skynda fynda.
Igår skickade Henrik en bild på utrymmet där vi ska inviga julklappsbiljarden och äta fikon.
Hur de ska få ner ett stort biljardbord genom den där lilla trappen i bakgrunden förstår jag inte riktigt men det är deras problem och inte mitt.
Bli nu inte rädda. Jag menar “OM” och inte “då”. Hur som helst. Igår hamnade jag i en diskussion kring egenvald musik på ens bröllop. Jag tänkte först göra det enkelt för mig själv genom att säga Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm av Felix Mendelssohn men den räknades tydligen inte. Då jag för det första inte ens har funderat på att gifta mig känns tanken att välja musik minst sagt främmande. Jag har förvisso inte haft tankar på att dö heller men har ändå redan på sätt och vis planerat det hela, så jag antar att rätt ska vara rätt. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att vi ska alla en gång dö men att gifta sig är ingen självklarhet. Nåväl, då jag fått sova lite på saken, fjorton och en halv timme för att vara exakt, var svaret lika enkelt som självklart.
Så om du skulle få för dig att fria till mig och själv insistera på att musik ska spelas på bröllopet, vet då med dig att detta är ett krav från min sida. Det här förutsätter såklart att du vid min sida är tillräckligt bra i mina ögon, vilket inte är det lättaste.
