Eller; jag litar till ett ord som inte sagts. Om det beror på att jag kanske lärt mig ett och annat eller verkligen gett upp låter jag vara osagt. Osagda är också alla de ord som borde stå här men som luddet i mitt huvud inte riktigt kan få ordning på just nu.
Följande skylt finns uppsatt på min väg till jobbet:
Genast känns varje tidig morgon så mycket lättare att uthärda… Nej vänta lite nu, det gör den inte alls det!
Countryattire.com går verkligen från klarhet till klarhet.
23:31 igår kväll (en söndag) lade jag en order och fick tillbaka ett automatiskt svar att den var registrerad.
23:54 fick jag ett nytt mail som talade om att ordern var skickad.
Det första mailet är inget märkvärdigt i sig utan är snarare regel än undantag, men det andra hör sannerligen inte till det normala. Det där är vad jag kallar kundservice och bra öppettider! Visserligen ligger stället i UK och vi vet alla (i alla fall en del av oss) vad tidskillnaden* kan göra.
Vad det blev? Jag och tanterna säger jag bara… (ja och självklart en och annan häst)
* Tidsskillnaden mellan Sverige och Storbritannien är en något odefinierbar variabel som kan röra sig mellan några minuter och upp till ja jag vet inte vad, en vecka kanske? Det hela beror på en rad för mig okända omständigheter som godtyckligt varierar. Mina spår leder till att det finns ett visst samband mellan dess variation och hur den kan gagna Erik. Detta är dock långtifrån säkert utan handlar mest om en magkänsla jag har… Eller vad säger ni andra som upplevt samma sak?
Det här kanske säger mer om mig än om min generation i stort men hur som helst. För några veckor sedan skulle jag köpa dammsugarpåsar. En till synes tråkig uppgift då en dammsugarpåse på sätt och vis symboliserar allt det dåliga med att städa, nämligen smutsen. Utan smuts skulle man inte heller behöva städa och skulle man inte behöva städa vore det inte heller tråkigt att göra det. Ok, nu får jag erkänna att jag faktiskt tycker det är lite småskoj att göra rent (hus) men visst vore det inte heller fel om det kunde inträffa lite mer sällan.
Då jag inte är någon expert på vilka affärer som kan tänkas inneha dammsugarpåsar i sitt sortiment och inte heller vad en prima dammsugarpåse uppbringar för pris tog jag hjälp av min vän Google. Mammapappa(s generation) skulle säkert bara åka och köpa dammsugarpåsar på första bästa ställe och till vilket pris, men inte jag inte! Nej jag finsökte istället marknaden och föga förvånade så visade det sig att jag inte ens behövde gå utanför dörren. Bäst och billigast var det som så många gånger förr på nätet. Eller som jag brukar säga: Dammsugarpåsar.nu levererar! Redan nästa dag hade jag mig ett fempack originalpåsar som så fint matchar min melongula Miele.
Och vad vill jag då ha sagt med det här? Nja jag vet inte riktigt. Kanske att jag är en datornörd, är lat, och en dag kommer se ut som någon människa ur WALL·E om vi låter det gå några hundra år.
I och med att det drar ihop sig till höst/vinter är det hög tid att plocka fram tjocktröjorna och halsdukarna och allt annat varmt man behöver för att i viss mån uppväga idiotin av att bo nära Nordpolen. Då jag likväl gör detta brukar jag också stoppa undan alla kläder som jag vet med mig inte kommer användas förrän nästa vår/sommar, så även denna gång. Dumt nog hade jag valt att placera kartongerna med kläder längst in i förrådet vilket såklart medförde att jag fick plocka ut en massa bråte(?) innan jag kunde nå dem.
För att göra det hela lite enklare för min egen del nästa gång jag behöver komma in där eller för den delen då jag flyttar bestämde jag mig därför för att avyttra lite saker. Målet var uppsatt till två flyttkartonger. Detta må låta lite men betänk nu att jag så sent som i juni flyttade hit och i den flyttpackningen bara tog med mig det nödvändigaste, vilket resulterade i att jag den gången slängde minst fem flyttkartonger. Gången innan det, där i november försvann det en mindre lägenhet med saker så man kan faktiskt säga att jag har lite rutin då det kommer till att bli av med onödigheter. Sagt och gjort. Två kartonger var som sagt målet men jag kan nu stolt säga att det istället blev tre (och en halv)! Fortsätter jag i den här takten börjar jag snart närma mig Eriks domäner. Jag vet dessutom redan nu att jag har sparat lite saker som kan vara bra-att-ha just nu men som jag inte orkar ta med mig sen. Inte nog med det, jag sitter dessutom på ett trumfkort i form av lite platta paket som också ska få sig en fribiljett härifrån.
PS. Avyttra kan i det här fallet vara alltifrån kastakasta till att skänka till välgörande ändamål eller för den delen sälja. Jag är nu inte så elak att jag bara kastar bort fullt funktionsduliga saker och kläder.
Jag är ledsen men så måste det tyvärr bli. Det är inte någonstans, inte ens på långa vägar överhuvudtaget det minsta ok att tänkta som ni gör. Flashbacks från en barndom i ett varmt och trångt baksäte tillsammans med Tomas Ledin kastar sig över mig och får mig att må illa. Så där gör man bara inte!
Nej allvarligt, jag kan inte ens tänka mer på det här nu. Det gör mig alldeles för upprörd.
En liten fundering jag haft ett tag nu… Om jag har förstått saken rätt är det allmänt känt att det är skillnad mellan att inte ljuga och att inte berätta allt. Jag kan exempelvis säga “Jag skulle aldrig ljuga för dig” och likväl undanhålla både det ena och det andra och det tredje, förutsatt att de rätta frågorna aldrig ställs. Det vill säga, jag kan avstå från att berätta hela sanningen så länge som det uttryckligen inte ställs en fråga där jag måste ge ett rakt och ärligt svar (i och med att jag inte ljuger). Detta skulle då inte klassas som att ljuga utan bara att inte berätta allt. Likväl är det lätt att tro att “Jag skulle aldrig ljuga för dig” fungerar som en garanti för att allting står rätt till, när det i själva verket kan vara tvärt om. Vissa saker vill man ju inte ens fråga barasådär då det lätt kan tolkas som ja jag vet inte, misstänksamt? Hur ska man då kunna anta att allt är bra? Jag antar att man helt enkelt får lita på folk. Hemska tanke!
Så vad betyder det då om någon säger “Jag skulle berätta allt för dig”? Innebär det att man är ärligare än “aldrig ljuga för dig”, om det nu ens för den delen är möjligt att vara oärlig så länge som man talar sanning, och innebär det också ett större löfte än att “bara” tala sanning vid direkta frågor?
Idag mottog jag följande mail:
Nacken
Hej min vän. Vill bara veta hur det känns i dag. Hoppas att det är något bättre i alla fall. Kram mamma.
Snäll som jag är svarade jag självklart:
Jo tack, det är bara bra. Däremot så har du skickat det här till fel person, ja såvida min mamma inte bytt både för- och efternamn.
Mvh,
Peter
Jag tänkte här att kvinnan på andra sidan förstod sitt misstag och att saken nu var utredd. Men icke. Döm om min förvåning när jag en stund senare får ett nytt mail från Y.H:
Har du inte denhär mailadressen då? xxx@yyy.zzz ? det kom ju tydligen fram i alla fall. Skönt att höra att du är bättre.
Jag är inte den som ger upp i första taget och har nu skickat iväg följande:
Jo jag, Peter Lundgren har den här adressen, men det är inte den Peter Lundgren du tänker på. Min mamma heter någonting helt annat och jag har inte någon som helst aning om vem du är.
Mvh,
Peter
En möjlighet som jag inte riktigt har utrett är att min mamma ljugit för mig hela tiden och att denna Y.H då i själva verket är den mor jag aldrig haft. Gissningsvis kommer det en fortsättning följer på det här.
Eller i det här fallet som 80 stycken. Jag nattduksbordetpallen just nu “80 romaner för dig som har bråttom” av Henrik Lange och ja vad ska jag säga, fort går det i alla fall! Det är inte direkt så att jag efter att ha läst denna (bilder)bok (böcker?) skulle våga mig på någon djupare diskussion om innehåll och mening men den ger åtminstone ett hum om vad saken gäller. Varje roman får tre eller fyra serierutor och ni förstår då att det inte blir så djupt. För att ta två exempel:
Bibeln:
1. Gud skapade himmel, jord och människor. 2. Jesus, Guds son offrar sig för att människorna ska få sina synder förlåtna. 3. Men det går åt helvete ändå.
Processen:
1. Josef K blir en morgon arresterad utan att få veta varför. 2. Han försöker förgäves bevisa sin oskuld för åklagaren fast han inte vet vad han är åtalad för. 3. Domen fastställs och Josef K blir avrättad.
Kort och koncist, perfekt om man har bråttom!
Hembakningsrådet har verkligen lyckas med att lansera fjärde oktober som kanelbullens dag (i alla fall hos mig). På samma sätt som jag vet att julklapparna dyker upp den 24 december och att min födelsedag är den 25 juni, lika säker är jag på att den fjärde oktober är dagen med stort K om man som jag tycker om kanelbullar. För att fira detta har jag idag ätit… noll bullar. Det hela beror på en kombination av “slutsålt” och för lite tid. Tanken är (var?) därför att reda ut det där imorgon men vi får se hur det bli med den saken. Det hela känns just nu rätt jobbigt. Men men, orkar jag styra upp något lär det bli en uppdatering med resultatet. Nåväl, jag åt ändå rätt många förra året så..