Jag har under den gångna veckan vid (om jag nu inte har fel här) två tillfällen blivit betydligt mer påverkad av vad någon har sagt och gjort än jag har velat erkänna för mig själv. Hur till synes små saker har rubbat mina cirklar så till den milda grad att jag inte längre ens visste var jag hade mig själv. Utåt sett har jag sagt en sak, till mig själv har sagt samma sak och jag har även trott att jag trodde på det jag själv sa, men ändå så kändes det inte rätt. Det var inte nu så att jag ljög för mig själv, nej jag trodde verkligen att jag ansåg en sak fast trots detta var det någonting som inte stämde. Magkänsla är nog rätt ord? Men det kändes inte i magen, mer i jag vet inte var. Huvudet kanske? Tom och full och jag-vet-inte-vad på en och samma gång. Hela tiden försökte jag övertyga mig själv om att tycka en sak och hela tiden blev det bara fel. Eller inte ens övertyga för jag trodde ju på mig själv? Hade jag försökt lura mig själv så förstår jag faktiskt om det någonstans hade tagit emot men nu var det inte ens så. Eller så lurar jag bara mig själv genom att säga att jag inte försökte lura mig själv?
Jag inser nu att det här inte riktigt går att beskriva så det är kanske bäst att jag bara lägger ner försöket. Nu är jag dessutom ändå framme så.