Märka ord

Jag tror jag fäster för stor vikt vid vad folk verkligen säger? Eller mer specifikt vid att jag hellre tror på vad de säger än vad de menar. En av de saker jag ibland får höra om mig själv är att jag kommer ihåg vad folk har sagt vid ett tillfälle för att sen vid ett annat tillfälle kunna plocka fram det och använda det till min fördel. Jag får motvilligt erkänna att det har hänt fler än en gång och även om det har sina fördelar så är det lätt hänt att det blir lite väl anklagande också. Jag kan inte riktigt rå för det men vissa meningar sticker som bara ut och fastnar där inne i mitt huvud. Det behöver inte röra ett viktigt ämne eller att meningen står ut genom en kontroversiell åsikt och jag tror inte ens jag kan bestämma över vad som ska fastna själv? Jag är i alla fall medveten om det och försöker bättra mig. Nåväl, tillbaka till ämnet.

Någonstans måste man ändå förutsätta att folk menar vad de säger? Att de har koll på sina tempus och böjningar, att de rättar sina egna fel och tar om meningen, att det inte finns utrymme för misstag. Jo i den bästa av världar är det säkert så men inte i vår. Jag vet själv hur lätt det är att göra ett litet fel som får stora konsekvenser. Hur en så enkel sak som ”brukar” eller ”brukade” i sig kan vara helt avgörande men att det just för stunden då det sades inte uppdagades hur fel (eller hur rätt?) böjningen var. Här är det självklart enklast att bara fråga avsändaren vad han eller hon verkligen menade men ibland är det inte möjligt. Ibland är man kanske lite för chockad och inte riktigt vet var man ska säga.