Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Här kanske ni tror att jag ska skriva om den sekulariserade människans ångest inför en värld utan Gud och det vore ju rimligt, men icke. Nej så stora frågor tänker jag inte ta upp idag, och antagligen lär jag aldrig göra det heller då jag ärligt talat inte känner någon ångest vid avsaknaden(?) av en Gud. Nej jag tänker istället bara ta upp det smått patetiska men ändå på sätt och vis jobbiga problemet med att jag har så många kort att sortera, så många saker att skriva och så mycket att hinna med. Jag ligger konstigt nog i stort sett två veckor efter allt? Men imorgon så!
Hmm, nu då jag tänker på det så kanske det ändå vore på sin plats att skriva någonting om det här med gud och döden och allt sådant men det får vänta till ett senare inlägg för nu ska jag rulla vidare mot nya äventyr.