Är du full eller?

Min mamma ringde tidigare ikväll och frågade mig något ohörbart. Det enda jag förstod var att det var ett jävla liv i bakgrunden och att hon visserligen säkert sa verkliga ord men de gick som inte riktigt fram. Min spontana reaktion och fråga blev därför oväntat “Är du full eller?”. Till saken ska jag meddela att Morami ytterst sällan, om än någonsin kan räknas som “full”. Ändå var det min reaktion. När vi efter det korta samtalet lagt på började jag fundera på vad som inte riktigt stämde och det slog mig snabbt att det var dialekten. Hon pratade lite för mycket piteåmål. Bara en antydan men ändå tillräckligt för att göra en skillnad. Jag har ju tidigare tagit upp det här dilemmat men aldrig trodde jag att det skulle hända med någon i min egen familj.

Antingen är det mig det är fel på eller så hade mor min ändå fått sig någonting under västen (Dunken Donje någon?). Jag gissar faktiskt på det sistnämnda. Om inte annat för att det alltid är lättare att skylla på någon annan.

Betrakta också utropet “Är du full eller?” och det närbesläktade “É du go eller?“. Nej jag kommer inte att börja prata göteborska heller (det räcker bra med SammeSammy för min del) så var inte oroliga. Men att min fråga och speciellt tonfallet var influerat av Sveriges framsida(?) är svårt att bortse ifrån.