“Som på kontinenten”

Jo så känns det. Kontoret jag (sällan) sitter på här i Göteborg är självklart luftkonditionerat. Anläggningen är dimensionerad för en sisådär 100 personer och det är också ungefär det antalet människor som skulle kunna jobba där. Jag har lite dålig koll på hur många som sitter på Göteborgskontoret idag men jag gissar på 70-80? Problemet är bara att de allra flesta av oss inte sitter på våra platser hela dagarna utan vi är ute hos kunder. Detta medför att det vanligtvis bara är inne 20-25 personer samtidigt. Jag har förstått att detta har vissa inverkningar på klimatet på kontoret. Både genom vad jag har hört av andra men också högst påtagligt genom vad jag själv känner varje gång jag sätter min fot där. Kortfattat så är det löjligt kallt. För mig som “är från Norrland och ska tåla kyla” blir det extra jobbigt. Tro mig, jag har hört det fler än en gång om jag säger så… Nåväl. Det är en liten märklig känsla att gå till jobbet bara i piké och byxor för att sen då jag kommer inomhus sätta på mig tröja efter tröja. Under dagens lopp acklimatiserar jag mig och slutar tänka på att mina fingarar håller på att förfrysa. Ja ända fram till då jag går utanför dörren på kvällen och möts av hettan utanför. Ni vet känslan då man har suttit i ett alldeles för kallt flygplan hela natten och äntligen har landat någonstans där det är varmt som bara den? Hur värmen slår emot en då man kliver ur planet. Det händer mig varje dag. Som på kontinenten! Jag är allt lyckligt lottad jag.