…till Kiruna i norr. Ja och så lite Piteå därimellan.
Det är bara att inse fakta, jag saknar Skåne och jag saknar skånska. Detta blåsiga, regniga, ständigt uppförsbackiga (har ni bott i Lund förstår ni vad jag menar), platta, nästintill danska landskap. Men som samtidigt är så otroligt vackert och fint och trevligt och… hemma? Varje gång jag pratar med någon av våra skånska kunder är det ju nästan så att jag får en tår i ögat. Det finns inte en chans att jag någonsin kommer lägga till mig några skorrande rrrrrrr eller diftongerade vokaler men ändå är dialekten i mitt huvud direkt förknippat med “men det där låter ju som hemma”. Sjukt men sant.
Sen så har vi då alla dialekter uppåt också. Det är tokroligt att ringa runt till en massa främmande människor och gissa sig till var de kommer ifrån. Dialekterna hemåt brukar vara relativt lätta och svårast har jag faktiskt för att direkt känna igen pitemål. Antagligen just för att det bara låter normalt? En vanlig dag hinner jag avverka större delen av Sverige på ett eller annat sätt och ge mig några år så lär jag vara expert på att höra var folk kommer ifrån!
Att känna igen pitemål ja. Idag ringde jag upp ett 090-nummer, det vill säga till Umeå, och sökte en person som jobbar på ett norrländskt företag som tillverkar mejeriprodukter (och dessutom har ett skoj webbtest!). Jag hann säga ungefär “Hej!” innan personen på andra sidan utbrister “Men du är ju också från Piteå!”. Imponerande av henne är bara förnamnet. Det visade sig också att vi båda kommer från Sjulnäs vilket får ses som något av en bedrift. Men dialekten då. Jo även fastän jag nu visste att hon kom från Piteå så kunde jag inte höra att det stämde. Umeå, inga problem. Luleå, inga problem. Kiruna, inga problem. Piteå, riktigt klurigt. Hur är det för er? Känner ni direkt igen er egen dialekt?
Egentligen så ska det stå något helt annat här. Ungefär någonting om Liseberg i allmänhet och köer i synnerhet. Tanken var god. Jag skulle skriva själv och sen låna en lämplig bild från någon annan (sharing is caring, right?). Tyvärr så går det bara att uppfylla den ena halvan av inlägget. Jag hittar inte någon lämplig bild och då kan det lika gärna vara. Ja alltså fram till dess att jag själv svänger förbi och knäpper en eller två.
Jo där i början på juni (nu ser ni hur efter jag ligger) så tog jag, Henrik och Steven oss en liten tur till Trollhättan och Saabs bilmuseum. Den som inte är intresserad av bilar i allmänhet och Saab i synnerhet har inte mycket att hämta där, men råkar man som vi finna det riktigt spännande är det väl värt en titt. Tyvärr var inte Aero X på plats men väl några andra godbitar. Jag har för övrigt redan sett Aero X så för min egen del gjorde det inte så mycket.
Saab Aero X, på en gata i Göteborg barasådär.
Jag vet inte på hur många sidor jag har sett ovanstående foto, så jag var ju bara tvungen att ta ett själv också. Bilen på bilden är modell 92001, Ursaaben. Ful som stryk om ni frågar mig. Nu då jag tänker på det så är det bara först på senare år som det börjar likna någonting. Om de ändå bara kunde förverkliga sina konceptbilar istället för att mesa ur som vanligt.
Ta bara Saab Turbo X som ett exempel. Det här är alltså det bästa de kan prestera i verkligheten. Dörrhandtag från en Opel? Känns verkligen exklusivt. Verkligen.
Varför då inte göra som det var tänkt? Fint som snus!
Hur som helst, alla mina bilder från besöket återfinns HÄR.
“Hej hej!! Länge leve eniro:) de e fina grejer de! XXX från X&X här. Tänkte bara meddela att du numer kan nå mig på xxx x tillsammans me två andra tjejer från X&X på nummer XXX. flytt från XXX är ofta ett känsligt ämne så var god och håll detta lite tyst.. Tack så mycket. Du är jätte välkommen dit. XXX.
Det ni. Jag förstår dock inte alls vad Eniro har med det hela att göra. Jovisst, numret det gäller går att hitta där men för att göra det behöver man tja, veta mitt nummer. Även om man nu redan kan det och gör en sökning hittar man inte mycket mer än att det tillhör en Peter Lundgren som fyller år den 25 juni och har namnsdag den 29e juni. Ingenting om var jag bor, vilket i det här fallet bör vara rätt väsentligt. Min (högst sannorlika) gissning är därför att Eniro bara är en täckmantel för “Jag råkade visst få mig med kunddatan då jag flyttade, oops. Nu då jag ändå har stulit den kan jag ju lika gärna använda den till något bra.”.
Så hur förhåller jag mig då till det hela? Mjo det är lite jobbigt eftersom det nya stället ligger längre bort än det gamla. Hade jag bott kvar på min förra adress hade det varit toknära och bra men nu blir det en omväg hur jag än ser på saken. Fast å andra sidan är hon ju rolig och jag vill ju ha en utförlig rapport om det här med SMSet.
Det här med FRA-lagen kan knappast ha undgått någon. Ett enkelt och småroligt sätt att dra sitt strå till stacken (för ni är väl banne mig inte för lagen?) är att gå in på HejFRA.se och kopiera texten som skapas till höger på sidan och att sen klista in den som signatur/sidfot i sina mail.
Låt mig ta ett exempel:
Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mitt mail. Jag har ingenting att göra med PKK, Teyrbazen Azadiya Kurdistan eller FARC. Jag har aldrig gjort Hadjdj eller tillverkat en bilbomb, jag vet knappt ens vad Al-Khafid betyder. Men tack för visat intresse!
PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras över okrypterade mail. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se
Annars har Expressen satt upp en FRA-protesttjänst där man enkelt mailar sin protest till alla som röstade ja.
Jag går in på Skandiabankens förstasida och möts av texten “Nu också på YouTube“. Ja jävlar säger jag bara. Skandiabanken? Det är ingen riktig bank det! Nu är det här med “Nu också på YouTube” inte riktigt så spännande som det låter utan det handlar bara om att de skapat en profil där och lagt upp sina senaste reklamfilmer.
Jag har dock en liten fundering. För att citera blogginlägget från Fredrik Sauter, deras VD:
Häromdagen så fick jag mail från en av våra kunder som undrade var man kunde hitta vår reklam på YouTube. Han hade snackat med en kompis om en av våra reklamfilmer och letat på nätet utan att hitta den. Nu måste jag erkänna att vi inte hade räknat med att få en sådan förfrågan men blev otroligt glada för att vi fick det. Så nu Tobias är det kirrat, filmerna ligger på YouTube. Om det är någon annan som vill se dem så är ni lika välkomna in och kolla.
Trevligt att det går att maila honom direkt med sina frågor, men hur gör jag det? Adressen till deras kundtjänst är lätt att hitta men Fredriks adress lyser med sin frånvaro. Hmm, jag får nog maila kundtjänst och fråga vad den är.
En liten betraktelse så här på söndagseftermiddagen. Eller snarare en fråga. Är det bara jag som känner mig obekväm med att lyssna på musik i hörlurar? Inte för att hörlurarna sitter dåligt eller så, nej de är toksköna, utan för att musiken inte riktigt går att lokalisera. Den finns så att säga bara där, nästan inuti huvudet. Kommer musiken från en vanlig högtalare går det att bedöma varifrån det låter men med hörlurar är det stört omöjligt.
Jag inser nu att det här inte går att förklara. Antingen förstår ni vad jag menar eller så är ni helt enkelt inte drabbade.
Om att det är min namnsdag idag. Rent spontant så känns det här med namnsdag som ett enda stort hittepå men det ändå helt ok att säga grattis till mig. Jag tycker om grattis och jag tycker om smicker! Jag tycker för övrigt också om gratis, gratis är gott. Inte för att det nu har något med min namnsdag att göra. Men ändå.
Huvva säger jag bara! Bloggen min har fått alldeles för lite tid de senaste månaderna. Det är inte så att jag har gett upp eller någonting utan det handlar bara om att vägen från att tänka en tanke till att få ut den genom fingrarna ibland kan vara alldeles för lång, eller trött om man så vill.
För idag är det Min födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!
Det ni, inte illa om jag får säga det själv! Ska jag vara ärlig så känns dagen dock väldigt mycket som vanligt. Nu då jag tänker på det så har jag aldrig haft en så ordinär födelsedag som den här. Jag har mina aningar att det kan bero på två saker… 1. Jag är inte hemhemma. 2. Jobbar man 07:00-21:30 och har gjort så alldeles för länge känns det här med att på något som helst sätt anordna en proper födelsedag som en rätt påfrestande sak att ta tag i.
Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer, de har verkligen gjort min (annars så trista) dag!
En liten betraktelse från dagen är den lite märkliga fördelningen av gratulationer. Det fanns väntade gratulationer, det fanns väntade gratulationer som uteblev, det fanns rätt-så-väntade gratulationer och så fanns det också oväntade. Sammanställt och med med lite vilja grupperat utmärker sig tre grupper. Bara för att jag vet att ni är nyfikna tänker jag inte gå in på vilka de är men tro mig då jag säger att det hela är lite skumt. Eller så är det bara så enkelt att vissa är mer artiga än andra. Det är mycket möjligt, men inte alls lika roligt.
…and now, disengag’d from the shirt, I saw, with wonder and surprise, what? not the play-thing of a boy, not the weapon of a man, but a maypole of so enormous a standard, that had proportions been observ’d, it must have belong’d to a young giant. [Från novellen Fanny Hill]
Att dansa runt en gigantisk fallossymbol det är grejer det!
En modern klassiker i sammanhanget är tyska IKEAs tolkning av den svenska midsommaren. Att reklamfilmen snabbt förbjöds av IKEA Sverige har jag svårt att förstå… Jag tycker faktiskt att den är rätt så ärlig.
Det som göms under en väska dyker upp i en låda. Men jag förväntade mig det och du kommer att få igen! Du eller kanske någon annan… (för jag råkar faktiskt ha en ny bra kandidat) Den som ger sig in i spelet för spelet tåla. Tänk på det!
