ler Du svagt
och viskar till Mig Du
är värd att dö för
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls…
Jag tycker verkligen om att köra bil. Inte inne i städer men att bara köra iväg på en långstyrning utan mål och bara köra kan vara väldigt befriande. Att sitta där tyst och ensam med sina tankar och se hur mil efter mil rullar förbi. Vägen har bara en början, inget slut [...] framåt, bara framåt min vän.
Fick jag välja ett sätt att dö på skulle det nog bli körades en bil ohyggligt fort in i någonting där jag med säkerhet vet att det tar stopp. Känslan då farten ökar och tunnelseendet får varje cell i kroppen att förstå allvaret går inte att beskriva men den är svårslagen. Då man inser att ett litet misstag kan vara ödesdigert och att någonting när som helst kan hända. Det är en skön känsla.