Inte ens vilda hästar…

Jag har aldrig riktigt kommit överens med hästar. Grunden till det hela är delvis höljd i dunkel men det kan ha något att göra med min första ridtur som slutade med att jag hängde under hästen då sadeln inte riktigt satt fast. Men jag börjar så smått undra om det är någon som försöker ge mig en hint om att jag kanske fått allting om bakhoven. På senare tid har det varit förhållandevis mycket häst i mitt liv och idag tog Peter och hästar ett galoppsteg närmre varandra. Fråga mig inte varför men på något märkligt vis har jag blivit tillfrågad om jag kan fotografera en massa hästar + ryttare (ekipage kallas det kanske?) i sommar. Det handlar om tre dagar med mig, en kamera och hästar. En skum kombination om ni frågar mig men vadå. Att få betalt för att fotografera är inte fel. Det är inte första gången jag utför ett beställningsjobb och om jag ska vara ärlig så finns det en viss risk för att det återigen kommer sluta pro bono. Jag har svårt att ta betalt för saker. Jag är dock en ivrig anhängare av tjänster och gentjänster. Även om det hela känns något skrämmande då folk nu förväntar sig att jag ska ta tokbra bilder på dem och deras kära kreatur så är det ju ett ypperligt tillfälle att övertyga mig själv om att jag måste köpa en ny kamera. Ok, och på mellanrummet från en mening till nästa är jag övertygad. Jag visste att min fil.kand. i retorik skulle vara bra att ha!