och den skrynkliga skjortan ströks.
Nu till någonting riktigt deprimerande. Eller inte just nu. Men så fort som jag har publicerat det här inlägget för då ska jag gå och stryka. Få saker ger en sådan inre frid som en välstruken vit skjorta. En (vit) välstruken skjorta av god kvalité är sannerligen en fröjd för ögat. Tyvärr är en skjorta aldrig så vacker som då den hänger där på sin galge. I samma sekund som man tar på sig den börjar förfallet. Först ett veck här, sen ett veck där och till slut en massa veck mest överallt. Jo jag kan villigt erkänna att lite veck kan ge karaktär men det är ändå emot mina principer. Jag kämpar och kämpar mest för ingenting. Personen som kom på att skjortan är ett formellt plagg måste ha haft en skruv lös. Snacka om att plåga sig själv med detta evighetsprojekt att få ett klädesplagg att se någorlunda respektabelt ut.
Mitt hopp står nu till nanoteknologin! Nanoteknologi – det är framtiden det, som jag brukar säga.
3 Comments
Har lite inside information gällande ämnet om du är intresserad..?
Allt som handlar om framtiden (läs: nanoteknologi) är av intresse!
ja du vet ju hur du når mig, och numera även var min postlåda bor! ;)
One Trackback
[...] krävs det varmare kläder där uppe. Jag tänker mig moderna grejer men så är jag också lite nano-tokig. Jo just ja, skippa kameran och de där tre objektiven [...]