Konsten att säga “hejdå”

Jag har suttit med ett ärende åt en kund i några dagar nu. Sent igår eftermiddag då jag som vanligt försökte ringa runt och få tag på någon som kunde svara på mina frågor fick jag så svaret jag minst/helst av allt ville höra “Nej men vi har ingen support på XXX ver X. Det ska skickas direkt till YYY.” Jaha och hur var det tänkt att jag skulle veta det då? Får jag ett ärende så förutsätter jag någonstans att personen som gett mig det (och har massvis med erfarenhet) också vet om detta. Nåväl, det här förklarar i alla fall varför det var så ohyggligt svårt för mig att hitta någon dokumentation på systemet. Nu har jag dock ett litet problem. Jag fick idag tala om för kunden att vi tyvärr har gjort ett fel (iofs inte mitt men det var ändå jag som fick berätta det) och att vi har skickat ärendet vidare. Slutet gott allting gott? Nja inte direkt. Jag har svårt att släppa saker som jag fått på mitt bord, även om det nu inte ens är mitt bord (både genom att det inte är mitt ärende och bokstavligen genom att jag sitter på kontoret i Stockholm nu och skrivbordet här inte är mitt). Dessutom verkar kontaktpersonen vara så sympatisk för att inte tala om hur synd det är om alla människor som nu sitter i klistret och kanske inte kan Hitta dit de ska. I smyg står jag därför fortfarande i kontakt med (den fd.) kunden. Jag är alldeles för mjuk då det kommer till människor i datornöd.