Henrik skrev igår kväll ett blogginlägg om hans vän Ian och det faktum att Ian lyckades glömma bort att han är ägare till en Xbox. Den hade legat under Ians säng och samlat damm i minst åtta månader men i söndags åkte den fram. Jag drog då snabbt paralleller till Samuel och hans Xbox 360 som plockades fram i slutet av sommaren trots att han hade köpt den under våren. Nu då jag var hemhemma över jul såg jag till min besvikelse att han fortfarande bara hade ett spel (vi pratar en chippad 360 här ffs!) och den kan inte ha varit använd många timmar. Kommentarerna mig och Henrik sinsemellan fortsatte och vi kom in på vikten av att behandla sin spelkonsoll med kärlek och nöta på den riktigt rejält. Antalet timmar på vår gamla Sega Mega Drive vågar jag inte ens gissa men jag kan säga som så att det gått åt ett antal handkontroller genom åren. Här kommer så Fantasia och ytterligare ett sammanträffande in i bilden. Av mig, Henrik och Erik är det bara jag som klarade av att varva det. Jag har bara lyckats göra det en gång och det var verkligen ett stort ögonblick. Nu tänker ni säkert att ett tv-spel med Disney som avsändare inte kan vara någon match men där har ni fel! Fantasia är så långt ifrån Castle of Illusion Starring Mickey Mouse, World of Illusion Starring Mickey Mouse and Donald Duck och Quackshot som det bara går att komma. Där de efterföljande är riktiga barnspel så står Fantasia för riktig hard-core-gaming. Det finns två stora orsaker till dess svårighetsgrad. För det första har gubben (Musse Pigg) en reaktionstid seg som sirap. Det gäller att planera varje steg man tar med största försiktighet. För det andra så duger det inte bara med att hoppa på fiender för att de ska “dö”, man måste dessutom trycka på nedåtpilen i rätt ögonblick för att man inte själv ska förlora liv. Tillsammans med reaktionstiden blir det ett nästintill omöjligt uppdrag. Men nu tillbaka till ämnet! Igår “införskaffade” jag filmen Fantasia (som spelet bygger på) och idag kommer så jag och bror min in på en tv-spelsdiskussion där Henrik drar upp Fantasia som ett exempel. Ytterligare ett sammanträffande i mitt liv.
Edit: Det visade sig att Henrik också varit inne på IMDB och tittat på Fantasia så nu kommer vi båda två att se den inom en snar framtid. Jag har sett den förut men det var oerhört länge sen och jag minns ärligt talat inte så mycket. Som en liten kommentar så placerar sig Fantasia på plats 30 över de bästa animerade filmerna. Personligen så anser jag en del titlar på listan vara högst tveksamma (typ att Ratatouille kommer på plats nummer två!) men att Sen to Chihiro no kamikakushi (Spirited Away) glider in som etta kan jag inte annat än hålla med om.
2 Comments
Jag gillar din parallell mellan dessa Disney-klassiker. Jag hade Helt glömt bort “World of Illusion Starring Mickey Mouse and Donald Duck”, det var ju en riktig höjdare men som du även hänvisar så är det ju rena rama barnleken i jämförelse med Fantasia. En till sak som du även glömmer att nämna är ju att det hade en tendens att frysa i “världen” med de dansande flodhästarna, väldigt frustrerande. Vad var eg. tanken när de skapade detta spel? För det första så är musiken enbart baserad på gamla klassiska storverk och spelnivån är ju som du påpekar från en annan galax. Jag kan inte se jämförelsen mellan människor som spelade Shining Forces och Fantasia även om dessa speltitlar kräver minst lika mycket koncentration.
Ps: Om du händelsevis skulle råka hitta en bra emulator med dessa spel får du gärna höra av dig ;)
Då du ändå är i farten och pratar om Mr Miyazakis skapelser måste jag passa på att säga att jag tycker nästan att “Hauru no ugoku shiro” Howl’s Moving Castle är Bättre än Spirited Away. Hint! :)
One Trackback
[...] Imponerande efter så få dagar, och lika imponerande är det att jag lyckades klämma in Fantasia i ytterligare ett inlägg. Något som inte är imponerande är min förmåga att ljuga (i alla fall [...]