Fisk, ketchup och dip

Jag och Erik har just nu ett samtal som tar oss från det ena till det andra. Som ett litet exempel kan vi ta det här med fisk, ketchup och dip. Erik berättade att han ätit potatismos och fiskpinnar till middag och jag frågade då vilken den tillhörande såsen för kvällen var. Att bara äta fiskpinnar och mos blir lätt en torr upplevelse så det behövs någonting som gör det hela lite mer spännande. Till min förvåning fick jag svaret “ketchup och grillkrydda”. Personligen använder jag majonnäs (vilket jag lärde mig av “en jävligt fin flicka”) men Erik hävdade med bestämdhet att ketchup är fullt gångbart. Hans argument var att man till mos äter ketchup och det kan jag inte säga emot. Även till friterade/brödade saker är det fullt möjligt fortsatte han men här tog det stopp för min del. Jag ifrågasatte om det verkligen skulle fungera med stekt strömming i ströbröd, mos och ketchup. Erik sa “ja”, jag höll inte med och gav mig först vid processed food, typ nuggets. Från nuggets är steget till dipsås inte långt – i alla fall inte om man någonsin ätit på en snabbmatsrestaurang. Ordet “dip” kommer från engelskans “dipping sauce” och vi har här i Sverige slappt nog valt att bara importera ordet rakt av. Jag har aldrig riktigt funderat kring det, inte förrän idag. Låt säga att du vill sänka ner din nugget i såsen. Vad säger du då? Dippar? Doppar? Dippa i dip? Doppa i dip? Doppa i dopp? Hur man än säger det så låter det inte bra. Eller så är det bara jag som är trött. Det ena är lika troligt som det andra.