Som jag brukar säga

Vill ni veta var jag har varit idag? Jag har varit i chokladfabriken!

Tråkigt nog såg den inte ut som jag trodde den skulle göra. Men det fanns choklad överallt. Nej inte riktigt överallt. Här och där fanns det chips. Kan ni tänka er. En gigantisk fabrik som tillverkar choklad och chips! Kan det bli bättre!? På väg hem (om vi nu kan kalla hotellet för hem) passade jag på att fylla min datorväska till bredden med choklad. Bokstavligt talat “Mmm…”

Erkänn att ni är avundsjuka!

De är riktigt bra här på hotellet, de förstår precis hur jag vill ha mina kuddar och filtar och papper och… (dvs de återställer inte allting till grundformen varje städning). På tal om filtar så är det nästan som hemma det här. Klippan Yllefabrik håller mina fötter varma, mmm säger jag. Eller en liten sak har jag att anmärka på, nej förresten har jag två. Jag har nu ett rätt omfattande förråd av schampo i badrummet då jag av någon konstig anledning får en ny flaska varje morgon. Det är ju inte direkt så att jag hinner göra slut på en flaska om dagen så jag förstår inte riktigt hur de tänker. Sen så var det då det här med nya handdukar varje dag. På många hotell hittar man en notis om att “handduken på golvet = ny handduk” men om man har den hängande så behåller man sin gamla handduk. Jag har aldrig någonsin lyckats få behålla min gamla handduk och möts därför varje dag av ett gäng nya handdukar. Även om det nu känns skönt på sätt och vis så är det ett fruktansvärt slöseri med resurser. Nu då jag ändå är igång så går det också att ifrågasätta hur nödvändigt det är att städa här varje dag. På de få timmar jag befinner mig här hinner det inte direkt bli så stökigt. Men jo, det är skönt att någon annan städar åt mig, det går bara inte att komma ifrån. Nej nu ska nog någon annan få laga mig middag. Det bästa av allt är ändå att det också är någon annan som står för kalaset. Idag bland annat läkemedels- och petroleumindustrin. Indirekt sponsring av Peters liv, inte illa!

Nu då reorna äntligen börjar ge med sig och affärerna fylls med nya kläder har någonting i min hjärna återigen väckts till liv. Detta någonting kallar på mig varje höst och vår och det fullkomligt skriker ut “KÖP!”. Jo gärna säger jag, om det inte vore för den något rejäla prislappen på 710 GBP (~9000 SEK). Jag vet ju innerst inne att det hela är oundvikligt så det är bara för mig att hålla ut så länge som det bara går. Inte nog med att jag skulle vara en lyckligare (och fattigare människa), trenchcoaten skulle på ett finfint sätt komplettera min samling av brittiska ytterplagg. Vaxad jacka från Barbour, duffel från Gloverall, tänk så bra det skulle sitta med “trenchcoat från Burberry” här.

Mmm va go den é.

Är det ens någon idé att skriva om alla konstiga sammanträffanden som sker? Händer sådant här för alla eller är jag utvald? Troligtvis det förstnämnda… Hur som helst. I morse hade jag fått ett felskickat mail (inte i samma paritet som annonsen för erektionspumpen men ändå) och för att slippa fler svarade jag och sa att killen måste ha fått fel adress. Nu just före lunch blev jag tilldelad ett ärende och någonstans i mitt bakhuvud ringde det en liten klocka. Det hela verkade lite för bekant? Efter en kontroll visade det sig att killen som skickat mig det felskickade mailet jobbar på företaget som jag just nu sitter och hjälper. Ok, nu är det ett relativt stort företag (100 000 anställda över hela världen) men ändå! Ett lustigt sammanträffande är det allt.

Jag har suttit med ett ärende åt en kund i några dagar nu. Sent igår eftermiddag då jag som vanligt försökte ringa runt och få tag på någon som kunde svara på mina frågor fick jag så svaret jag minst/helst av allt ville höra “Nej men vi har ingen support på XXX ver X. Det ska skickas direkt till YYY.” Jaha och hur var det tänkt att jag skulle veta det då? Får jag ett ärende så förutsätter jag någonstans att personen som gett mig det (och har massvis med erfarenhet) också vet om detta. Nåväl, det här förklarar i alla fall varför det var så ohyggligt svårt för mig att hitta någon dokumentation på systemet. Nu har jag dock ett litet problem. Jag fick idag tala om för kunden att vi tyvärr har gjort ett fel (iofs inte mitt men det var ändå jag som fick berätta det) och att vi har skickat ärendet vidare. Slutet gott allting gott? Nja inte direkt. Jag har svårt att släppa saker som jag fått på mitt bord, även om det nu inte ens är mitt bord (både genom att det inte är mitt ärende och bokstavligen genom att jag sitter på kontoret i Stockholm nu och skrivbordet här inte är mitt). Dessutom verkar kontaktpersonen vara så sympatisk för att inte tala om hur synd det är om alla människor som nu sitter i klistret och kanske inte kan Hitta dit de ska. I smyg står jag därför fortfarande i kontakt med (den fd.) kunden. Jag är alldeles för mjuk då det kommer till människor i datornöd.

Tro mig, jag försöker. Jag försöker som aldrig förr men hur jag än gör så blir det inte bra. Svart på svart blir inte rätt. Det är så - dött? Hur som haver, en klädkod är gjord att följas hur dum den än må vara.

Innan jag tog det här jobbet så blev jag varnad för att det kunde bli lite obekväma arbetstider. Nu har jag insett vad det innebär. Att jobba över är en sak men nu ska jag stiga upp mitt i natten mot måndag för att fjärrstarta om en server. Med mitt i natten menar jag klockan fyra. Knäppt, jo jag vet. Men kunden har öppet 24/7 och det passade bäst då. Nu är det bara att hålla tummarna för att det går bra. Annars får jag nog styra min kosa mot Glada Hudik, eller rättare sagt Ljusdal…

Ja, det är nåt kallt mellan mig och England men jag tror ändå jag måste flytta dit? Varför? Högre lön och en chans att bättra på mina språkkunskaper. Ok, en högre lön är inte en självklarhet men jag kommer ju nu inte heller att ta vilket jobb som helst. Att bli bättre på engelska har att göra med mitt riktiga mål som är att jobba någonstans där det är varmt. Chansen att jag lär mig arabiska är hyfsat liten så det verkar rimligare att satsa på engelskan.  Jag är väldigt medveten om att vädret i England inte är något att hurra för men saken är nu så att jag bor i Göteborg där det ändå regnar och blåser mest hela tiden. Jag byter helt enkelt bara en dålig plats mot en annan på vägen mot något bättre (läs: varmare och torrare).

Guldet är bärgat så nu är det bara delar av det svarta som saknas.

Elva månader kvar och sen är det julafton igen. Helt otroligt att det redan har gått en månad. Det känns som igår.

Huset vi sitter i delas med en bank som inte är en riktig bank. Vi fick idag några kartonger med cd-skivor ifrån dem med hänvisningen att vi är så trevliga husvänner. Personligen tror jag det handlar om ett smart sätt att bli av med skräp i och med deras byte av logotype.

Nu ska vi se här. På lördag åker jag till Stockholm. På söndag åker jag tillbaka till Göteborg bara för att på måndag återigen åka till Stockholm. Blir kvar i huvudstaden fram till fredag kväll. Gör jag detta för att jag tycker om Stockholm så mycket? Nja, visst är det en fin stad (i alla fall de centrala delarna) men som ni säkert redan har gissat så stavas mitt ärende a r b e t e. Ok, lördagen är väl tveksam men tanken är i alla fall god. Detta betyder fler hotellnätter, mer bonuspoäng, ingen hemlagad mat och inte minst att någon annan bäddar sängen jag sover i. Ska sanningen fram så är jag lite kluven till det här med hotellstädning. Det går inte att sticka under stol med att det är oerhört skönt att ha någon annan som städar upp efter en men samtidigt är det också lite påfrestande. Mitt problem yttrar sig på så sätt att jag har svårt för att ha saker liggande framme. Jag måste därför varje morgon bland annat packa ner min necessär i min väska och stänga den. Inte för att jag har något hemligt i den utan mer bara för att jag inte tycker om känslan att någon kan snoka bland mina saker.

Knappt har julen dansats ut innan det är dags för nästa högtid, nämligen fettisdagen. Om det är en riktig högtid eller inte går självklart att diskutera men går vi enligt Wikipedias (Wikipedia har alltid rätt!) definition “Högtid är ett tillfälle som ofta är festligt och som många firar.” har jag otvivelaktigt rätt. I år infaller fettisdagen den femte februari men jag tjuvstartade tidigare idag. Ska sanningen fram så var semlan idag en av de mest intetsägande jag någonsin satt mina tänder i men gratis är alltid gott!

Mina år i semmelbaksbranschen går tillbaka så långt som till 2004 (eller?) och jag har inte för avsikt att lägga ner semmelbaket i år heller. De egna semlorna blir alltid de bästa, inte minst för att man själv får bestämma storlek, form, mängden fyllning och en rad andra viktiga variabler för att få den Perfekta semlan. Hmm, nu blev jag plötsligt sugen på Perfekta chokladbollar. Schmäck-perfekta.

FYI, “FYI” är utan tvekan den vanligaste förkortningen som användas i de jobbmail jag får skickade till mig. Lika meningsfullt som det här inlägget är brukar också mailen vara…

Snel helst ja. Hästar verkar konstigt nog ha en stor del i mitt liv trots att jag inte ens tycker om djuren. Eller jo, små hästar är det roligaste som finns!

En stor del av min sommar spenderade jag med att sitta och redigera hästfilmer och jag har också själv tjänstgjort som häst i mammapappas potatisland.


(min hästmin)

Idag tog jag ytterligare ett galoppsteg då jag hämtade ut ett hästtäcke som jag beställt ifrån Country Attire. Ok, i själva verket är det en väst men elaka tungor brukar säga att det liknar ett hästtäcke.

Västen går att ha separat men passar också som handen i handsken i min (så ofta omnämnda) Barbour Beaufort. Jackan är redan utrustad med en extradragkedja som motsvarar dragkedjan på västen, fast tvärt om. Alltså… Västen går att fästa i jackan. Så! Man kan se det som att jag nu har uppgraderat min jacka ytterligare ett steg. Steg ett var att införskaffa en huva till den och nu har jag i steg två gett den ett innerfoder som också kan tjänstgöra som väst. Så nu är jag en klad (och varmare) hest!