Som jag brukar säga

Jag funderar på att byta ut mitt efternamn. Inte mot något nytt hittepå utan mot någonting som redan finns i min släkt. Varför? Jo först och främst för att det känns bra att föra ett släktnamn vidare, mitt nuvarande efternamn “Lundgren” känns lite för allmänt för sådana tankar. Inte för att det nu är något fel på Lundgren men ja, det är inte direkt ovanligt. Tänk också på vilka möjligheter det här ger på sökmotorer. Kommer någon söka på mitt namn så är det bara jag som dyker upp!

Vad tror ni? Ska jag genomföra det?

Jag har förstått att om man har något viktigt att säga så ska man göra det direkt öga mot öga eller via telefon, dvs att man Pratar med varandra. Att skicka ett SMS eller mail eller IM eller något duger inte. Det går inte riktigt att lita på helt enkelt… Men hur gör man om den man vill prata med inte svarar eller väljer att inte svara?

Obligatoriskt såhär vid jul eller påsk eller sommaren eller när som helst någon är hemhem är palt hos mormor. Nu då jag tittar på mina kort så ser jag rätt fort att de inte riktigt representerar eftermiddagen/kvällen… Hur som helst. Ni som har varit där någon gång vet hur det går till: Man kommer dit, äter en massa palt, äter en massa efterrätt och slutligen så äter man en massa godis. Mycket trevligt!

Som synes var det ett jävla kalas där haklappar var ett måste. Något märkligt är det dock att haklappen säger “Farmors älskling” trots att vi var hos mormor…

Mamma och Elsa. Den tjejen (Elsa alltså) har potential!

Ok, inte riktigt. Vännen är min bror Erik (fast han är ju också min vän) och bilen är inte hans utan mormors. Men förutom det så! Ja plus att låttexten inte har något med ämnet att göra…

Jag och Erik hade lite att göra tidigare i kväll så vi beslutade oss för att ta en helt planlös biltur. Under färdens gång hann vi se en hel del mer eller mindre spännande saker. Vi kom fram till att man ändå någon gång under sitt liv åkt på de flesta gator i Piteå och det var med god vilja som vi lyckades hitta några tidigare missade. På det stora hela var det en totalt meningslös men ändå rolig stund.

Det här är en sak som stör den något pedantiska jag. När är det korrekt att börja och sluta med alla dessa uttryck? Min personliga åsikt är att “god jul” inte kan börja sägas förrän tidigast den 22a eller i undantagsfall om man nu träffar på någon som man med all sannolikhet vet att man inte kommer träffa innan/på julafton och inte heller kommer höra av sig till genom ett mass-SMS eller liknande. Sen på juldagen går det inte att säga “god jul” längre och då är det brukligt att säga “god fortsättning (på julen/helgen)”. Därefter hittar vi “gott slut” och när det är det då ok att gå över från “god fortsättning” till “gott slut” vet jag faktiskt inte? De båda överlappar i mångt och mycket varandra vilket gör saken än mer komplicerad. Sen kommer självklart “gott nytt år” och när är det då korrekt att börja säga så? Nja inte allt för tidigt så jag är här beredd att sträcka mig till den 30e. “God fortsättning (på det nya året)” är sen brukligt att använda till trettondagshelgen. Många verkar dock använda uttrycken lite som de själva vill… Jag antar att det helt enkelt bara handlar om att säga det man känner för.

Jag pratade just om det här med att sälja sex och inställningen till det. Om man är villig att sälja sig själv eller inte. Jag är av uppfattningen att allting har ett pris. Det må vara nästintill omöjligt högt eller löjligt lågt men det finns ändå en gräns där jag är beredd att göra det mesta. Vet jag att jag inte skulle dra på mig någon könssjukdom eller att personen jag skulle vara med hade tänkt mörda mig eller något likande så är sex en av de saker jag skulle kunna byta mot pengar. Jag säger inte att jag alltid kommer tycka så här (lägger in den här meningen som ett eventuellt försvar) men just nu gör jag då det. Allting har ett pris som sagt… Att jag sen i många fall är dyrköpt är en annan sak.

Ser “vanligt” folk skillnad på en skjorta för 200:- och en för 1000:-? Det behöver inte vara priset som är det avgörande utan även sådana saker som passform och materialval är minst lika viktiga. Jag pratar alltså om någon som inte är nämnvärt intresserad av kläder eller mode. Eller kanske till och med om någon som är det? Jag hoppades att alla skulle se skillnaden men min motpartner hävdade bestämt motsatsen. Om det är så att folk i allmänhet inte ser skillnaden måste det betyda att man i stort sett bara klär upp sig för dem som redan är tillräckligt insatta och att det i stort sett bara blir en klubb för inbördes beundran?

“Who controls the past, controls the future: who controls the present controls the past.”

Jag sliter fram ett gammalt citat av George Orwell barasådär. Eller det är i själva verket inte ett citat utan en del av ett stycke ut boken 1984. Nu tänker jag dock inte dra det här så långt som till “Doublethink” som är vad stycket handlar om utan mer applicera det på min egna vardag.

Låt säga att jag har kontrollen över ett stycke historia som jag inte riktigt är nöjd med. Vi fortsätter mitt exempel genom att förutsätta att det handlar om digital historia, helt enkelt för att göra min rubrik dubbelt så rolig. Om jag nu ändrar historien lite så att den blir som jag vill ha den har jag på en och samma gång också förändrat framtiden. För att göra det hela lite mer konkret(?).. Jag har kanske skrivit ett inlägg här på bloggen som jag nu i efterhand känner mig väldigt missnöjd med. Inlägget passar helt enkelt inte in i historien som jag vill skriva den. Då jag har kontrollen kan jag enkelt radera inlägget eller förändra det till någonting annat. Även om inlägget som sådant egentligen har hänt så finns det inte kvar längre och om det inte finns kvar, hur vet man då att det ens har funnits där från första början? Visst, det kan finnas kvar i folks minne och det är väl egentligen här som dubbeltänk kommer in i bilden. Oavsett vilket så har jag ändå gjort ett ingrepp på historien och trots att den redan är skriven så har jag förändrat den. Jag har alltså skrivit om historien och då jag gör det påverkar jag också nutiden och framtiden. Vår nutid och framtid bygger till stor del på tidigare handlingar och händelser. Är dessa handlingar eller händelser nu raderade eller modifierade så kommer också nutid och framtiden att se ut på ett annat sätt.

Nu kanske det här låter väldigt likt “segraren skriver historien” men det är inte riktigt det jag är ute efter, även om jag självklart ser likheterna. Att kontrollera någonting och att vara segraren behöver inte vara synonymt med varandra. “Segraren” låter dessutom så hemskt, som att det handlar om någon sorts tävlan.

Betänk att jag tog ett exempel med ett inlägg från min blogg som just ett exempel. I verkliga livet kan det röra något helt annat.

Alldeles för många tankar i huvudet…

Efter att ha snurrat runt, jag på samma sätt som dem hamnade jag på Byxtorget här hemma i Piteå. Torsdag kväll, helt ensam (förutom en potentiell hel värld) på Piteås mest centrala plats(?). Just då en alldeles utmärkt plats att tänka på. Lika ologiskt som så mycket annat i min värld. Eller lika oförstående kanske passar bättre.

Bilderna:

Julafton

Jag satt just och beklagade mig över det här med att ta kort på släktmiddagar. Det är inte alls roligt… Inte för att jag har någonting emot min släkt, snarare tvärt om! utan helt enkelt för att det inte är den sortens kort jag tycker om. Kort på människor som äter, kort på människor som pratar.. och låt mig inte ens börja prata om ljuset. Nej ni får därför helt enkelt klicka på länken ovan om ni vill se hur delar av min julafton såg ut.

Ett litet kort kan jag dock bjuda på. Det är för ovanlighetens skull på mig! Jag har så få kort på mig själv så när jag nu råkar vara med gäller det att passa på.

Ok, jag bjuder på ett till. Mina julklappar!

Sitter och försöker få ihop ett minst sagt flummigt men samtidigt seriöst inlägg och det går bara inte. Det har hängt med i flera veckors tid nu och jag är ärligt talat less på det vid det här laget. Mitt stora problem är antagligen att jag försöker dra paralleller till någonting som ungefär liknar det jag försöker säga men ändå inte riktigt. Ni ser, redan här börjar det blir alldeles för komplicerat. Suck. Jag har en början och jag har ett slut men någonstans i mitten tappar jag bort mig själv. Om jag inte ens förstår vad jag själv försöker skriva så är jag övertygad om att ni inte heller gör det.

Grå byxor eller svarta byxor? Båda har sina fördelar och nackdelar och jag kan ärligt talat inte bestämma mig. Har funderat på det här sen jag vaknade och det börjar så smått dra ihop sig till avfärd. I grund och botten så handlar det egentligen om en större fråga, nämligen möjligheten till kostym eller inte. Ni ser jag ska iväg på ett 60-årskalas och jag vet ärligt talat inte vilken klädkod det är. Det smartaste är nog att ringa och fråga…

Sometimes you’re lucky, sometimes you’re not.

Jag var lycklig då. Jag är inte lycklig nu.