Det här med att flytta till en ny stad kan vara ganska jobbigt. Jag tänker då främst på att man vanligtvis inte direkt har någon umgängeskrets att ta del av… Det nya jobbet erbjuder inte några stora möjligheter till att skaffa sig vänner att vara med på sin fritid. Folket där är trevliga men det handlar om människor som har familj och sånt, inte “hej, ska vi ta en öl efter jobbet?”. Ok, det har gått tre veckor sedan jag flyttade hit så jag kan inte förvänta mig hur mycket som helst, det är jag väl medveten om. Men det finns ändå en oro. Det finns också en rädsla att saker och ting ska bli som förut. Jag vet vad jag ska akta mig för men räcker det som garanti?
Sen så är jag gjord för tvåsamhet, inte ensamhet (nu lär jag väl få en kommentar om det här igen men det tar jag). Jag vet att jag behöver vara ensam då och då men i grund och botten är det inte mitt idealtillstånd. Vissa kanske finner det här svårt att tro men det är något som jag tänkt på en hel del.