Som jag brukar säga

Men först lite julkänsla (från förra året)!

Jag börjar så smått känna abstinens efter att få fotografera något. Jo jag är medveten om att det bara är att gå ut med kameran och knäppa av några bilder så är den saken löst. Men det är lite svårare än så.. Det är svårt att förklara men det är mest att den där speciella känslan saknas. Att man går runt runt och bara letar motiv men att de inte riktigt vill infinna sig. Nåväl, det brukar lösa sig naturligt så jag räknar helt enkelt med att tillfället dyker upp och att jag då dessutom råkar ha med mig en kamera.

Jag är sjukt nyfiken på hur människor tänker då de väljer ut en bild som ska representera dem på låt säga Facebook. Det är ett sant nöje att bara sitta och titta igenom grupper/nätverk/vännerlistor/etc och samtidigt försöka förstå vad som gjorde att personen bakom valde just Den bilden.

Det finns bilder som uppenbart måste vara där på skämt, det finns bilder där personen antagligen tycker att han/hon är ofantligt snygg, det finns bilder som är rejält photoshoppade, vissa bättre och vissa sämre. Dessa bilder kan jag förstå då det handlar om någon form av eftertanke. I den här kategorin faller också “normala” bilder. Ok, vad som är normalt för mig behöver inte vara normalt för andra och det är antagligen detta som är kärnfrågan. Misstolka mig inte nu. Jag försöker inte på något sätt sätta mig över andra och avgöra vad som är ok och inte, jag är bara helt och hållet nyfiken. Tänker folk “Ok låt se nu, ahh det här är en bild där jag ändå liknar mig själv, den tar jag!”? Finns det människor som inte tänker alls utan bara slänger upp första bästa bild? Hur tänker ni? Jag är så sjukt nyfiken!
(Jag är inte alls nöjd med det här inlägget. Har skrivit om det massvis med gånger men det blir aldrig bra. Det är främst en rädsla för att jag ska bli misstolkad. Att ni tror att jag sitter och bedömer och dessutom gärna klagar på era visningsbilder. Så är verkligen inte fallet och jag ber om ursäkt om detta på något sätt kan tolkas så. Ok, jag tittar och försöker förstå så på så sätt bedömer jag, det håller jag med om. Men det är också allt.)

Edit: Glömde säga en sak. Min personliga favorit är de uppenbart photoshoppade. En vanlig randombild kan vara nog så intressant men den kan också vara just slumpmässig. En photoshoppad bild däremot - där har vi en bild som någon utan tvekan lagt ner tid på, antagligen för att få till ett bra resultat eller en effekt vilket gör det ännu mer spännande!

och dessa dar är inte gjorda för mig.

Det är grått och regnar, med andra ord vinter i Göteborg. Här på kontoret är det kallt, eller jag tror det i alla fall? Jag fryser då… Det är dessutom kallt på ett sådant där sätt som inga kläder eller varma drycker hjälper mot. Ska nu gå och ta ytterligare en kopp kaffe men jag är rätt övertygad om att den inte kommer hjälpa mer än de tre föregående jag redan druckit idag.

Tillbaka från lunchen, inte ett enda jobbmail, inte ett enda privat mail, inget sms mottaget, inget missat samtal, inte ens någonting på Facebook. Detta betyder alltså att jag bara har ett val - återgå till jobbet. Ja eller sitta här och skriva onödiga inlägg.

Nästa vecka åker jag iväg på min första riktiga resa i jobbet. Onsdag och torsdag kommer jag att befinna mig i Stockholm för att äntligen bli lite insatt i vad jag egentligen ska syssla med. Just nu är det hela lite märkligt.. Det kommer fram nya människor till mig varje dag som säger “Hej, det är du som är Peter va? Du ska visst jobba med Trio?” Varpå jag svarar “Ja det stämmer bra det!” sen följer ett kort samtal där alla dessa människor frågar vad jag exakt ska göra och de måste tro att jag är smått efterbliven då jag inte kan svara något annat än “jag vet inte riktigt”. Men nästa vecka så! Det är också smått jobbigt att så många vet vad jag heter och vad jag ska jobba med samtidigt som jag inte har en susning om vad folk har för namn och arbetsuppgifter. Jag försöker prata med någon ny varje dag och har en liten hemlig lista (som inte är hemlig längre) där jag skriver ner namn på människor, vad de jobbar med och några personliga kännetecken så att jag ändå någon gång kan lära mig vad de heter. Typiskt att jag är notoriskt dålig på att lära mig namn.

Sitter just nu och försöker planera min resa. Eller resan är bokad och så också hotellet, jag tänker mer på färdvägen i Stockholm. Jag tycker om att gå och väljer gärna det alternativet när det är möjligt. Mitt problem den här gången är att tåget anländer 08:45 och att jag 09:00 ska befinna mig på S:t Eriksgatan 117. Det är lite väl långt att gå på så kort tid. Aja det löser sig säkert.

På tal om resa. Först var det sagt att jag skulle flyga mellan Göteborg och Stockholm men glad blev jag då det visade sig att jag istället ska åka tåg. Visst, att flyga går fort men är så ineffektivt på en så kort sträcka som den här. Först en resa ut till flygplatsen, sen checka in, sen vänta, flyga och slutligen ta sig från flygplatsen. Jag tjänar uppskattningsvis en halvtimme i tid men samtidigt inte. Sitter jag på ett tåg kan jag arbeta hela tiden, det är stört omöjligt under en flygresa. Ytterligare en faktor är också miljöpåverkan flyg/tåg.

I och för sig. Igår var jag också ute på en resa som ledde till Lidköpingstrakten och ett stort företag i frystfärdigmatsbranschen. En produkt i deras sortiment har för övrigt fått sitt namn från Michail Gorbatjov. Men jag åkte inte själv utan var mer ute som bihang och hjälpte till där jag kunde vara till nytta.

Hmm, andra veckan på jobbet och jag har redan lagt till mig med ett speciellt jobbskratt. Som alla skratt är det svårt att beskriva hur det låter men jag kan säga så mycket som att jag inte riktigt är nöjd med det. Främst för att det är ohyggligt tvetydigt och svårt att förstå om jag skrattar på ett snällt sätt eller mer “haha ja nu ska jag skratta men inte var det där ett dugg roligt”. Jag får sitta här och träna lite på ett bättre skratt tror jag allt.

Jag sitter och funderar på om jag ska ta och lägga in någon sorts användarsystem här på bloggen där användare av en viss nivå (låt säga min familj och närmsta vänner) har tillgång till alla poster medan de som tillhör en mer allmän grupp bara har tillgång till sådant som inte räknas till personligt. Jag insåg så smått att det kan finnas folk som jag känner som sitter och läser mina inlägg utan att jag ens vet om det. Visst, det är väl något man får räkna med om man nu är så dum att man har en publik blogg, det är jag medveten om.. Men det går ju att ändra på!

Inte ännu en av Peters förbannade “dagens låt” där han försöker vara intellektuell, berest, belevad äckligt ung tänker ni nu. Nej ingen fara. Jag ska skriva om skor, skor som inte lever upp till mina förväntningar. Jag gjorde lite efterforskningar då jag vet att jag skrivit om skor tidigare och bara tänkte leta upp en bild. Hittade bilden men insåg i samma veva att jag redan nämnt ämnet… Nåväl.

Jag har två par skor som är särskilt lämpade för väta. De är bra på alla sätt och vis förutom det faktum att de drar upp vatten på baksidan av mina byxor. Här pratar vi alltså skor som man ska kunna använda då det regnar men ändå inte vill göra. Vatten på byxbenen är inte trevligt och smutsigt vatten är än värre. Jag har experimenterat lite och gått i regnet med ickevattenlämpligaskor och gissa vad; de drar inte upp något vatten. Slutsatsen är såldes att jag inte äger ett enda par skor som duger då det regnar. Lösningen stavas antagligen Hunter Wellies. Men med min otur så gör de nog samma sak…

Denna oxymoron får stå som grund för dagens låt: Simon and Garfunkel - The Sound of Silence

Visst är det smått imponerande hur man kan välja att glömma bort vissa saker medan andra för alltid finns kvar? Att man en dag bara bestämmer sig för att “nej det här räcker nu” och så är det glömt på en vecka. Eller att man för den delen “försöker” glömma men ändå någonstans vet med sig att det aldrig försvinner. Kanske just för att man själv ställt in sig på det.

Leveransrapporter för SMS, vilken underbar och samtidigt hemsk funktion. Jag som avsändare vet med nästintill 100% säkerhet att mitt SMS har kommit fram, ja förutom de gånger rapporten inte kommer fram trots att SMSet gjort det. Men värre är det för mottagaren. Han eller hon kan aldrig säga “nej men det har jag aldrig fått”. Nu är det inte säkert att mottagaren har läst ens SMS, men vet man med sig att det är skickat till någon som nästintill är fastvuxen med sin telefon kan man ändå vara rätt säker även där. Speciellt praktiskt är leveransrapporter om man ställer frågor och sen inte får svar på dem. Då kan man med lite lust få det till att mottagaren inte vill svara.. Tänk att tekniska funktioner kan bli så personliga.

Jag tror det här kommer bli en riktigt intressant jul! På många sätt och vis. För att jag inte ska skriva allt för mycket så kanske jag ska nedteckna resten i min lilla blå bok…

För den som nu blir lite nyfiken på vad min “lilla blå bok” är så kan jag meddela att det är en bok där jag skriver ner alla elakheter jag kommer på. Gärna sådant som jag kan använda emot någon i framtiden. Saker som kan vara bra att plocka fram bara för att vara en så hemsk människa som möjligt. Det är i alla fall vad den sägs innehålla… Sanningen då? Jag är ledsen att göra er besvikna men det är bara en anteckningsbok där jag skriver ner saker för att inte behöva drälla post-its till höger och vänster. Fast det är klart att den första förklaringen är mer kittlande. Välj själv vad du vill tro på!

Det här verkar vara ett ämne som förföljer mig. Under en veckas tid (kanske två nu då jag tänker efter?) så har det inte kommit upp mindre än tre gånger. Visste jag inte bättre så skulle jag ana att det handlar om en konspiration, eller för den delen något jag och andra bör tänka på.

Vet inte riktigt om jag orkar gå in på det så mycket men kontentan är i alla fall att det är svårt, för att inte säga ibland omöjligt att ändra på andra. Det går att försöka men någon gång kan det vara idé att ge upp och rannsaka situationen. Ta sig själv en funderare på om det ändå inte någonstans handlar om att antingen acceptera eller gå vidare. Om man väl väljer att acceptera så kan det i slutändan ändå visa sig att saker och ting blir så mycket bättre bara därför att man gjorde så. Ni som det berör förstår vad jag menar och ni som nu sitter lite frågande till vilket struntprat jag nu kokat ihop, ja inlägget var inte menat till er

Traditionsenligt (är det en tradition efter två år?) så har jag fotograferat julskyltningen på NK. Förra året var jag i Stockholm och nu är det Göteborgs tur.

Jag trodde aldrig jag skulle säga såhär, men det var faktiskt bättre förr (läs: förra året). Temat för 2007 är “en drömjul på NK”. Nja, sådär ser mest mina mardrömmar ut… Måste för övrigt ta bättre bilder. De från 2006 är tagna med en mobilkamera och ser betydligt roligare ut. Förbannade reflexer. Sen så är årets skyltfönster väldigt dåligt (läs: mörkt) ljussatta.

Och för att inte någon ska missa det. Här är ytterligare en länk till förra årets inlägg.