Det här med mobiltäckning då man befinner sig på ett tåg är för mig något av ett mysterium. Jag är väl medveten om att tåg är välisolerade och att signalen därför har svårt att ta sig in och ut. Men det finns faktiskt något som heter signalförstärkare. Att många av dagens tåg inte är utrustade med det är helt otroligt! Jag kan förstå att det var så här för tio år sedan men inte nu…
Fyhelvete vilka elaka tankar jag kan tänka om jag är på det humöret. Jag blir ju rädd för mig själv ibland… Jag är av den uppfattningen att vi alla kan det. Våra mentala spärrar är inte direkt exakta så nu finns det ändå ett spann över vad vi kan komma på om vi riktigt vill. Men ändå, jag tror alla är kapabla till att tänka elakt. Vad man sen gör av dessa tankar, det är det som avgör. För vadå, så länge det bara är tankar är det ju inte någon som vet om att de tänks. När de väl omsätts i praktik, då blir det en helt annan sak!
Började fundera lite på det här med skadeglädje. Att skadeglädje är den enda sanna glädjen låter lite väl hårt enligt mig. Det finns faktiskt andra saker att glädja sig åt här i livet. Men visst finns det också tillfällen då skadeglädjen tittar fram! Är det bara jag som är elak nu eller?
Dagens låt: Man skulle här kunna tro att det vore på plats med en Winnerbäcklåt med tanke på konserten tidigare ikväll men nej, dagens låt är “Her Majesty - May your tomorrow never come“
Jag ångrar verkligen att jag inte har fört dagbok över mitt liv. En stor en där allt skulle skrivas ned så jag kunde gå tillbaka och titta på hur jag tänkte förr i tiden. Det vore oerhört intressant att gå igenom sina egna tankar i efterhand. Se när man tänkte “rätt”, när man gjorde val som visade sig vara bra och när man gjorde val som visade sig vara dåliga. Känner att jag hade haft god nytta en sådan nu. Just i dagsläget känns det på något sätt för sent, som att jag redan missat chansen och att den aldrig kommer igen. Fast det är klart, det kanske redan finns någonting att utgå ifrån… Väl värt att tänka på.
Jag sitter och undrar hur jag ska förhålla mig till det här. Eller jag vet ju egentligen det, jag menar mer hur jag officiellt ska förhålla mig. Som jag ser det finns det en rad alternativ. Frågan är bara om det ens spelar någon roll? Det känns ofta som att saker är förutbestämda och att den reella chansen att påverka får anses vara minimal. Eller rättare sagt, chansen att påverka det jag vill påverka är liten. Chansen att påverka andra saker får ses som desto större. Om det sen ens är en bra sak, nja jag tror inte det. Försöker bortse från det och inte tänka så.
(Det här är ett gammalt inlägg som fått lega till sig lite. Fast det är lika aktuellt idag som då jag först skrev det så varför då inte publicera? Om inte annat så tar det upp värde full plats på min “opubliceradeinlägglista”)
Var väldigt oväntat och såg Winnerbäck ändå. Att ha skickat iväg min biljett till Stina under onsdagen trodde jag betydde “baj baj den möjligheten” men så blev det inte. Konserten var bra men inte exceptionell.
Imorgon väntar nya möjligheter för min spännande vecka. Än så länge har den helt klart levt upp till sina förväntningar så varför ska imorgon vara ett undantag?
Har ni någon gång känt att ni vet för mycket? Att ni vet saker om en händelse eller person och att det ni vet om inte går att göra något med utan att det snarare bara ställer till med problem. Att ni vet någonting som aldrig går att säga för då skulle ens källor röjas på ett högst ofördelaktigt sätt. Eller att ni vet något och skulle ni säga det så skulle metoden det framkom på inte visa sig vara den bästa utan snarare bara vara till ens nackdel. Eller att ni av en händelse bara råkat höra något och önskar att det aldrig någonsin hade hänt.
Fast det är klart, även fastän man vet om saker som man aldrig kan dra upp går det ändå att använda sig av dem. De går att ta in, bearbeta och sen använda sig av informationen. Låt säga att person A säger någonting. Ni får då via omvägar (fråga inte hur) reda på att person A ljuger. Problemet är att dessa omvägar måste hållas hemliga (för att skydda andra/sig själv). Det går därför inte bara att konfrontera A med dessa uppgifter. Vad man däremot kan göra är att ta med dem i beräkningen och därefter dra slutsatsen att A är en lögnare och inte går att lita på. Visst, man kan inte säga det rakt ut men det kanske inte gör något?
Sen finns det då som sagt också de här sakerna som man önskar att man aldrig vetat om. Det man inte vet mår man inte dåligt av - det är sant som det är sagt. Det går att må sjukt dåligt över saker som man aldrig skulle ha vetat om från första början.
Nu sitter jag inte här och säger att jag håller på en massa hemligheter. Men jag tror ändå att vi alla någonstans har saker som vi önskar att vi inte visste om. Eller saker som vi vet om och kan dra nytta utav.
Jag vill säga tack till er som kommer med råd. Ni kanske inte vet vilka ni är eller om ni räknas till en av dem. Hör jag av mig och säger att ni är det, ja då är väl saken klar. Gör jag inte det, då har jag antingen glömt bort någon (vilket är tråkigt) eller så gäller inte råden det jag pratar om just nu. Förvirrande, jo jag vet. Det jag vill få fram med det här inlägget är att jag måste börja lyssna på er, jag gör det redan idag men jag måste lyssna mer. Nu försöker jag ibland att hålla för öronen och inte vilja se sanningen för vad den egentligen är. Jag gör så för att jag inte vill ha fel, det tar ont att ha fel, speciellt om det här. Så det kanske inte handlar så mycket om att lyssna utan snarare om att acceptera och se saker för vad de verkligen är. Så då jag i framtiden säger emot, för det kommer jag säkert att göra, referera då till det här inlägget.
Skulle (eller ja jag ska fortfarande) till Göteborg på söndag. Nu blev det lite hastiga ändringar så jag åker redan idag och blir borta till söndag kväll(?). Flaggade tidigare för att det kunde ändras men jag hade inte direkt räknat med den här vändningen. Konstigt men samtidigt roligt 
Jag hade lite att göra så jag tog fram lite statistik över mina inlägg här på bloggen. Vi kan här utläsa en rad saker. November är en dålig månad men det är inte konstigt med tanke på att jag startade bloggen den 23e. Februari och mars bjuder på två riktiga bottennapp. Förklaringen ligger i att Stina först hälsade på mig och att jag sen åkte hem till Piteå. En stor del av bloggens läsare befann sig i min närhet och då var det ju helt onödigt att skriva här. I april kastade vi bort en massa saker, jag dokumenterade en hel del och så var det ju påsk. Ja och så återvände jag till Lund vilket genast fick mig att börja blogga på igen. Maj var jag ensam vilket syns. Juni åkte jag hem och det drog ner snittet. Juli och augusti, ja vad ska jag säga. Det är sommar och det händer en massa saker som man skriver om. September tappade jag igen men med tanke på två veckor hos Henrik och Erik i England och en vecka hos Stina i Göteborg är jag ändå nöjd. Oktober så… vad ska man säga. Alldeles för många tankar och alldeles för mycket tid att skriva ner dem.
Jag sitter och funderar på det här med att klä sig så snyggt som möjligt. Nu vet jag inte med er men jag har i alla fall några plagg som jag föredrar framför andra. Sådana som jag tycker sitter extra bra, har de rätta detaljerna och färgerna som gör plagget till något alldeles extra. Ja ni förstår förhoppningsvis vad jag pratar om. Vanligtvis är detta inte något problem då vi befinner i oss det som kallas vardag. I den gråa vardagen är det viktigt att vara bra klädd, men inte avgörande. Vi klarar oss undan med den där koftan som vi borde slängt för länge sen, de där jeansen som inte sitter perfekt och underkläderna som bara en bättre hälft kan tycka om.
Men så kommer då tillfällen som kräver att vi klär upp oss lite extra. Det kan vara en fest, en anställningsintervju eller en fika med tjejen/killen vi är intresserad av. Tillfällen då vi vill se lite extra bra ut. Då åker de där favoritplaggen fram. Det är nästan så att man inte vågar använda dem till vardags, att deras aura ska förloras och att de ska bli ett vanligt plagg. Jag har till exempel en skjorta som passar alldeles utmärkt om man ska på en anställningsintervju (tack Stina!). Det är svårt att förklara men jag känner mig helt enkelt väldigt bekväm i den vilket påverkar mitt framträdande. Skulle jag istället ha på mig kläder som jag inte var nöjd med skulle det inte alls kännas lika avslappnat. Eller ta bara exemplet att det är fest. Med rätt kläder finns det en större chans att kvällen blir lyckad än om man river ut hela sin garderob och ändå inte blir nöjd. Det här är ingen exakt vetenskap och det som fungerar en kväll kan vara helt fel nästa, vilket gör det hela så mycket svårare.
Hmm… nu har jag ett litet problem här… jag vet att jag hade en poäng med det här inlägget men jag har totalt tappat bort den. Usch vad irriterande! Haha jag sitter och skrattar åt mig själv här. Vad ska jag göra? Kasta bort allt? Låta det vila och se om jag kommer på vad jag ville få fram? Men samtidigt, nu har jag byggt upp förväntningar på att jag skulle komma fram till något nästintill revolutionerande och så bra tvivlar jag på att min poäng var. Klockan är trots allt tre på natten nu. Nej jag tror vi avrundar här. Jag får väl smyga in en liten “edit” senare
Jag tror att söndagen blir oerhört tuff. Eller rättare sagt så vet jag det. Fast har jag nu lyckats få två och ett halvt jobb på kort tid så ska väl inte det här vara så mycket värre. Det handlar trots allt om att sälja in sig själv. Hmm, det är förhoppningsvis här min fil.kand i retorik kommer till användning.
På tal om retorik. Känner du för att läsa något som du har nytta av och inte bara fyller på ditt CSN-lån se då till att läsa Retorik A. Det är välplacerade 30 poäng.
Alltså mitt förra inlägg lät verkligen förskräckligt nu då jag läste igenom det. Som jag sa förut, jag ska inte publicera inlägg direkt! Detta har resulterat i att jag raderat det. Puts väck. Borta. För alltid! Eller alltså, för er som inte hunnit få det via RSS är det borta…