Som jag brukar säga

Efter uppdelningen av alla möbler skulle jag så flytta in dem i (den lilla lilla) lägenheten. Det hela gick rätt fort tack vare bra förarbete från min sida och god flytthjälp i form av Jim och Niklas. Av någon för mig nu okänd anledning så bestämde jag mig för att ställa en del av bokhylledelarna på högkant. Det hela verkade vara en oerhört smart idé just då, det är jag övertygad om!

För någon dag sedan skulle jag flytta på lite saker där i högen med platta paket och allt såg ut att gå bra till en början. Plötsligt ser jag hur hela högen rör på sig ut mot mig och jag får panik! Jag hinner dit och håller emot och lyckas få stopp på glidningen. Jag böjer mig sakta ner och undersöker vad som egentligen hänt och inser då att bokhylledelarna numera inte står på högkant utan snarare liknar lutande tornet i Pisa. Efter många om och men får jag temporärt ordning på det hela och kan pusta ut. Jag förstår än idag inte hur det kunde hända…

Som det såg ut innan.

I alla fall. Idag då jag som vanligt inte hade något att göra styrde jag upp allting till det bättre! Kalla det en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller något Jag började med att försiktigt lyfta av allting till jag kom ner till det understa lagret. Efter att ha vänt delarna så att de nu låg ner travade jag upp allt igen. Inte nog med att det blev stabilare nu, det tar dessutom mindre plats.

Som det ser ut nu.

Jag kan verkligen inte förstå hur jag tänkte då jag först staplade upp allt..