Som jag brukar säga

Jag hade först tänkt skriva “Om jag dör” som rubrik men antar så smått att det kan misstolkas. Vi ska alla en gång dö och varför då inte göra lite förberedelser? Det är ändå jag själv som vet bäst hur jag vill ha det. Att jag visserligen redan är död då en eventuell begravning sker och att jag då inte har något att säga till om och att folk därför kan göra som de vill är en annan sak… Nåväl.

Musiken. Två låtar. Inte mycket att säga här.
Jeff Buckley- Hallelujah och Alphaville - Forever Young

Människorna
Jag antar att man förr i världen kunde gå igenom den avlidnes adressbok (alltså en sån där riktig en) och se efter vem som fanns där. Idag 2007 är det en annan sak. Det är svårt att sia om vad som gäller just då jag dör, antar att SMS, mail, Facebook, etc har ersatts med något bättre. I alla fall, gå igenom alla tänkbara sätt jag kontaktar människor på och bjud in så många som möjligt!

Klädsel och etikett
Här har jag något av ett dilemma framför mig. En del av mig vill ha det strikt och traditionellt. Mörk kostym, visa respekt vid kistan då man anländer, sitta på rätt sida, ja ni förstår. En annan del av mig tycker att det kanske inte spelar så stor roll… Jag gör en kompromiss, strikt men inte till 100%.

Bjudningen
Begravningar kan vara hiskeligt tråkiga (och inte bara för att någon har dött). Jag pratar här om att man blir sammanföst med en rad mer eller mindre, för att inte säga säkerligen en hel del okända människor och så ska man hålla någon sorts mottagning. Visst, håll en sån i en halvtimme eller så men inte mer. Mitt förslag är att det sen bör vara fest. Fri bar har en tendens att spåra ur men samtidigt är det tråkigt om folk inte blir ordentligt packade!

Men varför skriver jag det här?
Först tänkte jag fixa ihop ett papper som jag sen skulle stoppa någonstans smart. Vis sedan tidigare vet jag att “smart” ofta betyder “omöjligt att hitta” och att det därför kommer att kastas innan det har blivit läst. Förhoppningen är därför att sidan här kommer att cashas av diverse sökmotorer, Internetarkiv och så vidare för att på så vis leva kvar. Sen så finns det en annan bra förklaring. Nu har alla en chans att se vad jag vill och risken att någon enskild försöker styra upp min begravning på ett sätt som går emot min vilja minskar.

Jo jag vet att det här kan verka lite märkligt och nej, jag har inga som helst planer på att gå och dö. Men allt känns genast mycket lättare nu då jag i alla fall är lite förberedd. För tänk om!

Edit:
Kista eller kremering?
Efter att ha samtalat med mamma om det här inlägget och hon så snällt frågat om allt verkligen står rätt till med mig då jag skriver något sådant här undrade hon så smått om vad som skulle hända sen. Vill jag ligga i en kista eller kremeras? Det är en inte helt lätt fråga det där. Spontant känns det rätt att ha ett ställe att gå till, en plats där jag ligger six feet under och där folk kan tänka/sörja(?) mig. Men samtidigt känns det något konstigt att jag då ska ligga under dem och så småningom bli maskföda. Att kremeras verkar då vara en bättre idé på så sätt att jag verkligen är borta. Jag förutsätter här att askan ska spridas någonstans och att jag inte hamnar i en urna i en bokhylla eller på en spiselkrans. Att olovligen sprida askan på någon personlig (alltså min) favoritplats verkar vara populärt och det kan jag också tänka mig. Problemet här är att jag inte har någon sådan plats. Det finns massvis med bra platser men ingen som känns rätt. Gör det därför enkelt och stoppa mig i en kista. Så, då var det också bestämt!