Har fortfarande inte hunnit ikapp utan snarare hoppat förbi och nu tillbaka till England igen.
Jag, Henrik, Erik och Sebastian gjorde ett besök på Alton Towers, en av Storbritanniens mest kända nöjesparker. Stället ligger beläget mitt ute i ingenstans och det hela är en minst sagt märklig upplevelse. Efter att ha svängt av alla stora motorvägar och istället hamnat på pyttesmå vägar på den Engelska landsbygden (alltså nu pratar vi verkligen landsbygd) och kört runt där i vad som kan betecknas som en evighet kommer man slutligen fram till ett slott och en enorm slottspark. Tillhörande till detta är det så en gigantisk parkering och en massa åk-attraktioner. Det kändes något underligt att ena stunden vandra runt i detta:
… för att sen åka karuseller.
Den största behållningen för dagen blev utan tvekan Oblivion. Med ett nästintill vertikalt dropp (87.9°) och uppemot 4.5 G var det sannerligen en rolig sak att åka! Att man sen åker ner i ett svart hål gör inte saken sämre… Här ska jag passa på att nämna en sak. Det gick att uppgradera sitt åkkort (självklart mot en smärre/större kostnad) så att man fick förtur i köerna, sen fanns det också “Single line”. Ni vet hur det brukar bli då man går ihop några stycken och vill åka tillsammans. Plötsligt blir det en plats ledig därför att gänget består av tre personer och tekoppen rymmer fyra, ja ni förstår. På Alton Towers fanns det till alla stora attraktioner också en singelkö för folk som inte brydde sig om de åker med sina vänner eller inte. Efter att ha stått alldeles för länge i den vanliga kön till den första karusellen och därigenom lärt oss en läxa den hårda vägen gav vi igen med samma mynt. Resten av dagen var det bara Single som gällde! Detta resulterade allt som oftast i att man lätt tjänade en massa tid. Vi formligen sprang förbi kön och åkte därför Oblivion tre gånger av bara farten!
Rita – Queen of Speed var en annan rolig attraktion. 0 – 100 km/h på 2.5 sekunder och 4.7 G känns verkligen i magen. Den första böjen gick riktigt riktigt fort men resten av åkturen var medelmåttig. Här lönade det sig dock inte alls att stå i singelkön.
Vi traskade raskt vidare till Nemesis, en bergochdalbana där man hänger, åker runt väldigt nära marken (det känns så i alla fall), in bland en massa klippor och så några korkskruvar på det. Även om det pirrade en del i magen så var det ändå inte direkt skrämmande utan mest roligt. Oblivion kändes direkt livsfarlig vilket gjorde det hela spännande, Nemesis å andra sidan var alldeles för trygg.
Något som däremot inte kändes tryggt var Air. Man satt oerhört väl fastspänd men däremot fanns det inget säkerhetsbälte. Ett säkerhetsbälte ovanpå de vanliga låskolvarna känns tryggt, här fanns det inte något sådant så det var bara att förlita sig på att tekniken fungerade. Åkturen var alldeles för långsam och stundtals seg. Då man bara skrattar går det för sakta!
Fast den mest skrämmande karusellen på stället vågade jag mig inte på!
Ni förstår inte hur dåligt jag mår av tekoppar. Grön är bara förnamnet… Saker kan gå hur fort som helst, göra hur snäva kast som helst och jag klarar av det men tekoppar är stört omöjligt.