Tanken var att jag, Henrik, Erik och Sebastian skulle ge oss ut på en kombinerad roadtrip och nöjesfärd. Det visade sig dock vara rätt omständigt och skulle medföra en hel del kostnader så sent omsänder skrotade vi hela idéen. En anhalt på vår resa skulle vara London och jag kunde inte riktigt släppa tanken på att åka dit. Mest för att jag aldrig varit där och det är ändå en sån där stad som man bör ha sett. Erik och Henrik påstod att det hela i stort sett var bortkastad tid då det ändå inte var något att se men som sagt, det är ändå något man bör ha gjort.
Sagt och gjort, jag bokade därför ensam en bussresa tur och retur Newcastle – London. Bussen avgick 01:15 natten mot lördag och hem 16:25 samma dag från London. Jag hade uppskattningsvis 8 timmar på mig att se London, skulle det räcka? Min planering var oerhört ostrukturerad och det enda jag hade med mig var i stort sett min kamera och tre egenhändigt (av Erik) utskrivna kartor. Jag hade märkt ut platserna jag inte tänkt missa och tänkte att det skulle bli en barnlek att hitta. Problemet var bara att kartorna inte direkt var så detaljerade och många gator fanns inte med och än mindre namngivna. Det slutade i stort sett med att jag bara tog ut en riktning med hjälp av kartorna och satte av ditåt. Som tur är så är centrala London inte så stort så det gick ändå förvånansvärt smidigt, det blev säkert bara några km extra gång :)
Att klistra in alla bilder här känns rätt meningslöst men de återfinns i alla fall på
Palace of Westminster och medföljande klocktorn även känt som Big Ben, ser kanske stort ut på bild men är mycket mindre i verkligheten. Trodde verkligen att jag skulle se något gigantiskt men det var bara sådär normalstort, sånt som man hittar i en vanlig stad.
London Eye då? Jo äntligen något i rätt storlek. Det blev dock inte någon tur, att åka ensam kändes inte helt lockande och sen hade jag inte tid heller.
London Millennium Bridge passade jag också på att gå över och även där hade jag förväntat mig mer. Mer mer mer av allt. Nu visade sig det vara en helt vanlig bro.
Jag visste inte på förväg om jag skulle gå till Tower Bridge eller inte men till slut blev det så i alla fall. Mina kartor hade inte någon skala så det var svårt att uppskatta avståndet från London Eye till Tower Bridge men jag kan säga som så att det är för långt i alla fall.
Trafalgar Square – ja vad ska man säga? Inte imponerande i alla fall. Ja må låta kritisk mot London men det är bara det att jag hade förväntat mig mer. Det känns verkligen inte som en huvudstad och speciellt inte en där det bor lika många människor som hela Sveriges befolkning.
Picadilly Circus var verkligen en besvikelse. Jag trodde som att reklamtavlorna skulle vara enorma men de visade sig vara av högst normal storlek.
Savile Row trodde jag också skulle vara större på något sätt. Det hela ser mest ut som en sömnig bakgata.
Hyde Park ser faktiskt mest ut som en sliten fotbollsplan. Jag kanske är bortskämd med parker, vad vet jag. Men Hyde Park är verkligen inte något speciellt. Jag kan förstå att det är skönt med ett grönområde i centrala London men varför inte göra det finare? På tal om grönområden så finns det nästan inte alls några sådana och knappt inte ett enda träd. Observera också den fina öststatsinspirerade byggnaden på bilden. Det märks att London var rejält sönderbombat efter andra världskriget.. Gamla hus blandade med hiskeligt fult femtio- och sextiotal.
London calling
Tanken var att jag, Henrik, Erik och Sebastian skulle ge oss ut på en kombinerad roadtrip och nöjesfärd. Det visade sig dock vara rätt omständigt och skulle medföra en hel del kostnader så sent omsänder skrotade vi hela idéen. En anhalt på vår resa skulle vara London och jag kunde inte riktigt släppa tanken på att åka dit. Mest för att jag aldrig varit där och det är ändå en sån där stad som man bör ha sett. Erik och Henrik påstod att det hela i stort sett var bortkastad tid då det ändå inte var något att se men som sagt, det är ändå något man bör ha gjort.
Sagt och gjort, jag bokade därför ensam en bussresa tur och retur Newcastle – London. Bussen avgick 01:15 natten mot lördag och hem 16:25 samma dag från London. Jag hade uppskattningsvis 8 timmar på mig att se London, skulle det räcka? Min planering var oerhört ostrukturerad och det enda jag hade med mig var i stort sett min kamera och tre egenhändigt (av Erik) utskrivna kartor. Jag hade märkt ut platserna jag inte tänkt missa och tänkte att det skulle bli en barnlek att hitta. Problemet var bara att kartorna inte direkt var så detaljerade och många gator fanns inte med och än mindre namngivna. Det slutade i stort sett med att jag bara tog ut en riktning med hjälp av kartorna och satte av ditåt. Som tur är så är centrala London inte så stort så det gick ändå förvånansvärt smidigt, det blev säkert bara några km extra gång :)
Att klistra in alla bilder här känns rätt meningslöst men de återfinns i alla fall på
för den som är intresserad.
Buckingham Palace, drottningens hem, vilken otrolig besvikelse! Vi pratar här om en nation som har regerat över en fjärdedel av världens befolkning och kontrollerat en fjärdedel av jordens samlade landmassa, att de inte hade ett större palats är löjligt :)
Palace of Westminster och medföljande klocktorn även känt som Big Ben, ser kanske stort ut på bild men är mycket mindre i verkligheten. Trodde verkligen att jag skulle se något gigantiskt men det var bara sådär normalstort, sånt som man hittar i en vanlig stad.
London Eye då? Jo äntligen något i rätt storlek. Det blev dock inte någon tur, att åka ensam kändes inte helt lockande och sen hade jag inte tid heller.
London Millennium Bridge passade jag också på att gå över och även där hade jag förväntat mig mer. Mer mer mer av allt. Nu visade sig det vara en helt vanlig bro.
Jag visste inte på förväg om jag skulle gå till Tower Bridge eller inte men till slut blev det så i alla fall. Mina kartor hade inte någon skala så det var svårt att uppskatta avståndet från London Eye till Tower Bridge men jag kan säga som så att det är för långt i alla fall.
Trafalgar Square – ja vad ska man säga? Inte imponerande i alla fall. Ja må låta kritisk mot London men det är bara det att jag hade förväntat mig mer. Det känns verkligen inte som en huvudstad och speciellt inte en där det bor lika många människor som hela Sveriges befolkning.
Picadilly Circus var verkligen en besvikelse. Jag trodde som att reklamtavlorna skulle vara enorma men de visade sig vara av högst normal storlek.
Savile Row trodde jag också skulle vara större på något sätt. Det hela ser mest ut som en sömnig bakgata.
Hyde Park ser faktiskt mest ut som en sliten fotbollsplan. Jag kanske är bortskämd med parker, vad vet jag. Men Hyde Park är verkligen inte något speciellt. Jag kan förstå att det är skönt med ett grönområde i centrala London men varför inte göra det finare? På tal om grönområden så finns det nästan inte alls några sådana och knappt inte ett enda träd. Observera också den fina öststatsinspirerade byggnaden på bilden. Det märks att London var rejält sönderbombat efter andra världskriget.. Gamla hus blandade med hiskeligt fult femtio- och sextiotal.
