Jag pratar såklart om rötmånaden, eller råååjjjjtan som jag brukar säga. Vid midnatt är allt över och vi kan andas ut. Som jag har sett fram emot det här! Rötmånaden får mig osökt att tänka på begreppet Dog Days och för att dra det ett steg längre, på filmen Hundstage. Märklig film det där…
Snart släpper den oss ur sitt grepp
This entry was posted in Svammel. Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.