Som jag brukar säga

Jag har inte många läsare här och de flesta (alla?) som läser för att läsa och inte bara för att de ramlade in här via någon sökmotor är säkert någon jag känner personligen (om inte så får ni gärna ge er tillkänna). Ok, jag snittar visserligen 40 läsare per dag vilket är helt otroligt då det mest är en massa personligt svammel som står här men ändå Det var inte det som är ämnet för inlägget så jag lägger det åt sidan nu..

Jag har inte skrivit här på ett tag (ja förutom inlägget som jag skrev ihop nyss då). Nu under veckans gång har flera personer sagt till mig något i stil med “men du, nu var det länge sen du uppdaterade din blogg”. Först blev jag smått smickrad över det faktum att folk verkligen ens vet om att jag skriver men sen började jag fundera lite kring det här med att skriva på begäran. Att arbeta på begäran är en sak, visst kan det vara roligt att jobba men det går ändå inte att komma bort från att arbete egentligen bara är ett sätt att få ihop pengar så att man kan göra saker på sin fritid. Det finns visserligen inte heller något direkt tvång att arbeta, vi pratar inte om något ryskt arbetsläger här men det kan ändå vara bra att göra det, om inte annat för att få mat och tak över huvudet. Men att skriva på sin fritid bara för att någon säger det, nej verkligen inte Jag skriver då jag har något att skriva om eller då jag bara har långtråkigt. Att skriva låt säga minst ett inlägg om dagen är inte något jag eftersträvar. Att skriva vad jag tror att folk vill läsa det gör jag inte heller. Jag skriver för mig själv, och om andra då vill läsa det är det jätteroligt. Men som sagt, jag gör det i min egen takt

Se nu det här inte som något klagande från min sida, ni som har påpekat min inaktivitet har alla fått mig smått generad (på ett bra sätt). Jag ville bara klargöra varför det inte kommer upp saker här hela tiden.

Jag sitter och väntar på ett paket från DustinHome. Då jag beställer ett paket ner till Lund så har jag det redan nästa dag vilket det inte går att säga så mycket om. Men nu då jag befinner mig uppe i Piteå är det en heeelt annan sak. Jag la min order under onsdag eftermiddag och Dustin som alltid är sjukt snabba hade skickat iväg mitt paket på typ en halvtimme. Dustin har ett bra ordersystem. Man vet hela tiden exakt vad som händer, när det händer och vad som kommer att hända härnäst. Med Posten är det raka motsatsen. Man vet aldrig vad som händer, om det överhuvudtaget har hänt och i så fall när detta skedde. Via postens hemsida och med paketets kollinummer går det att spåra dess väg (ja i teorin alltså). Så låt oss nu se vad som har hänt med mitt paket sen i onsdags.

Händelser
2007-06-27 18:58 Posten eBrevsavisering har skickats till mottagaren
2007-06-27 18:30 Stockholm Södra Försändelsen har sorterats
2007-06-27 16:57 DUSTIN AB Posten har mottagit elektronisk förhandsinformation från avsändaren

På snart två dygn har posten lyckats sortera mitt paket och skickat en eBrevsavisering. Verkligen bra jobbat!… eller så inte… Det här leder mig till två möjliga scenarion. Det ena är att de inte har lyckats göra något mer än att sortera mitt paket. I så fall är de oerhört innefektiva/lata och bör skämmas. Det andra är att de både har lyckats sortera, skicka vidare och skicka vidare paketet ytterligare några gånger, men att det inte syns via deras spårningssystem. Jag har flertalet gånger varit med om att en sådär tre fyra händelser har kommit till i efterhand. Möjligheten att det dyker upp en rad med texten “2007-07-28 (dvs igår) xxx xxx xxx” är mycket stor. Jaha, men varför har ni då ett system där man kan spåra ett paket, om det ändå visar fel!? ARRRRRGH! Jag har många gånger använt mig av andra fraktföretag såsom DHL, UPS och FedEx och märkligt nog så går det via deras olika system att se var ett paket befinner sig, dvs var det befinner sig på riktigt och inte någon hittepå-status som ändå inte stämmer.

Sent omsänder skaffade jag mig igår en profil på Facebook. Jag hade helt enkelt lite att göra och blev nyfiken på vad det egentligen handlar om. Att kunna hålla kontakten med vänner, folk från skolan/arbetet, etc och se vänners vänners vänners vänners vänners… verkar ju smart men det fick mig att börja fundera på vad som egentligen är en “vän”. Sociala nätverk såsom Facebook och MySpace fungerar som så att man har sin egen lilla profilsida där man kan skriva in lite allmän info som folk kan titta på, 15 rader kändisskap eller nåt helt enkelt… Sen så gäller det att skaffa vänner som då visas i ens profil. Men vad är då en “vän”? Min definition av vän är rätt snäv. Jag kallar absolut inte vem som helst för min vän. Vän för mig är helt enkelt för nära. På ett socialt nätverk räknas alla kontakter som vänner. Jag förstår att det blir komplicerat om man redan i skapa-kontakt-med-en-person-stadiet måste besluta sig för vilken ens relation är och att det skulle medföra en massa krångel. Det är därför har man gjort det lätt för sig och kallar alla för vänner. Nu har FaceBook löst det lite smidigare då man lägger till en “vän” men att man sen också kan visa ens relation till denna. Det är en bra bit på vägen men jag tycker ändå inte riktigt om det. Jag har tittat runt på FaceBook efter folk som jag känner igen och har hittat en hel del, men att lägga till dem som “vän” - det tar emot någonstans. Vi pratar här om folk som jag kanske har träffat en gång, visst känner jag igen dem men vänner är de sannerligen inte Är det bara jag som resonerar såhär?

Igår hade min moster Camilla sin 40-årsfest. Jag var självklart där och frotterade mig med värdfolket och gästerna, åt en hel del utsökt mat och passade dessutom på att ta ett och annat kort. Hela bildgalleriet går att återfinna HÄR, nedan visar jag bara ett litet smakprov.

Då Camilla just ska till att få barn kan man lugnt säga att hon är lite rundare än vanligt.

Staffan och Irene kom dit utklädda som The Blues Brothers, varför? Ingen aning

Jag var dock mer intresserad av Staffans bil än av hans utstyrsel.

..och här återfinns jag vid bilen sippandes på lite spetsad bål.

Delar av St. Molly Band uppträdde till den vuxna publikens stora förtjusning.

Under eftermiddagen och kvällen blev de dessutom uppbackade av Karl,

Camilla och Sofia,

Camilla på trummor,

och även Staffan som ville vara med på ett hörn.

Publiken såg då ut att trivas. Själv så gillade jag verkligen seglet som var uppspänt över gården

Inget kalas hos Camilla utan god mat och smarrig efterrätt!

Kalas ute i det gröna = bubbel 1,5 liter i magnumflaska kändes verkligen helrätt!

Barnen höll till stor del till på studsmattan.

..ja förutom då jag jagade dem

För den som är intresserad kan jag tillägga att dagens (dvs gårdagens outfit) såg ut på följande vis:
Skjorta - Ralph Lauren
Solglasögon - Chanel 4128
Bälte - Antagligen Saddler, minns inte riktigt
Linnebyxor - H&M
Klocka - Tissot PRC200
Skor - Sebago Docksides

Japp idag fyller jag 26 år. Ett stort grattis till mig!

Eftersom att jag sitter på jobbet och inte har tagit något kort idag eller för den delen inte blivit gratulerad (med presenter alltså) så återanvänder jag helt enkelt ett kort från förra året!

..och flaggbilden tog jag från Henriks födelsedagsfirande (utan Henrik).

Marie (dvs till vänster på bild)

och Karolin (även hon till vänster)

bjöd på inflyttningsfest!

Hmm, ibland så finns det bara inte någon ork till att skriva något om varje bild. Så jag droppar bara lite bilder från festen och så är det bra med det

Malin! En tjej som det går att prata teknik med! och så kan hon baka också

Traditionsenligt så firades midsommar i goda vänners lag.

Janne skötte grillen vilket innebar att vi sen hade kol i badtunnan och såg ut som små sotarbarn då vi steg upp.

Jag och Samme stod där i röken och grillade. Tur att någon offrade sig

Stina, Micke, Samme, Jonas, Andreas, Janne (och mig bakom kameran)

Finns det hjärterum så…

Andreas hade satt upp ett kulfång så vi stod där och sköt med en kolsyrepistol. Men det måste ha varit fel på den med tanke på hur dåligt jag träffade!

Efter en stund i badtunnan bestämde vi oss för att gå och bada i Rokån. Vad Stina håller på med på kortet kan man dock fråga sig…

Språngmarsch ner till ån.

Objektet för badandet.

Årets första bad för min del.

Vissa tyckte att det var lite kallt.

Lika som bär?

En sådär trettio grader varmare än Rokån.

…och då klagade Stina på att det var för varmt

Gräddtårta med jordgubbar, det är sommar det!

En trött Peter.

Lördagskvällen bestod av middag hemhemma tillsammans med mammapappa + deras vänner Lena & Lars. Jag och Stina åkte sedan till Blåbärsstigen för att baka med Malin & Jonas. På Stinas födelsedagsfest fick hon som jag tidigare nämnt kaksmet och det var nu dags att omsätta den till riktiga kakor. Bara kakor var inte nog så vi smällde ihop en kladdkaka också

Middag, inte helt oväntat grillat kött…

Ehhh… kakor. Oerhört vackra, eller så inte…

Malin är snabb som attan!

Malin, Jonas och kladdkakan.

Även Emilia och Emelie förärade oss med ett kort besök (att bilden är suddig visar ungefär på hur länge de stannade)

..och slutligen ett kort på mig. Skjortan från H&M och byxorna (som inte syns) kommer från Zara.

Och sen blev det inte helt oväntat utgång på 1906.

Då det inte finns ett enda kort på hur jag såg ut igår fick jag helt enkelt ställa upp för ett.

Skjorta - H&M
Byxor - Filippa K
Klocka - Tissot
Skor - Umbro by Kim Jones

Jag har under ett tag fått en fix idé om att jag är i desperat behov av en hårborste. Nu har jag varken slitet eller svårjobbat hår så något sådant är inte min orsak, jag vill helt enkelt ha det blankare. Efter att ha tittat runt lite bland webbutiker och för den delen vanliga butiker här i Sverige fann jag mig tvungen att söka lite vidare. Så småningom började alla spår peka åt ett och samma håll, mot Kent. Vi pratar här om ett företag som har tillverkat borstar i 226 år, är leverantör till drottningen av Storbritannien och samväldsrikena, som under andra världskriget levererade borstar till brittiska soldater och som allmänt är kända som en leverantör till några av världens bästa borstar. Eller som jag brukar säga: “Duger det åt drottningen så duger det åt mig”. Sagt och gjort så la jag på Kents hemsida en beställning på en MG3. Efter fyra arbetsdagar låg så paketet hemma vid min postlåda. MG3 är en av företagets billigaste borstar med sitt pris på 15 GPB (~ 210 SEK) men jag måste trots det säga att jag är hur nöjd som helst! Det som skiljer den från dyrare borstar är främst valet av träslag och då det för mig spelar större roll hur borsten fungerar än av vilket trä den är tillverkad av känns MG3an som ett bra köp. Det är verkligen skillnad på den här och någon randomboste från valfri butikskedja här i Sverige. Att beskriva den med ord är svårt men jag kommer osökt in på “perfekt”, “enastående” och “det blir inte bättre än så här”.

Borsten i all sin prakt. Måtten är 125mm x 74mm och längden på vildsvinsborsten är 17mm.

Fint förpackad.

Jag och drottningen

En utförlig manual som beskriver hur man sköter om sin borste så att den håller livet ut.

Håret då? Alla tiders! Jag är mycket nöjd och kan rekommendera Kents till alla som är ute efter en kvalitetsborste till sitt hår.

Igår gjorde jag, Stina, Emilia, Marie och Jonas sushi. Det är Jonas som var nybörjaren så han stod mest och tittade på medan vi andra skötte tillagandet. Under själva måltiden fick han i sig i alla fall åtta bitar vilket får ses som helt ok med tanke på att det var första gången.

För att göra det hela lite lättare så blev det bara Makis för hela slanten. Det blev rätt många bitar om jag säger så Närmre bestämt 84 stycken vilket efter diverse uträkning blev 21 Makis var till mig, Stina och Emilia, 13 till Marie och som sagt, åtta för Jonas. Konstigt nog så blev jag ändå inte riktigt sådär sjukt mätt. Visst, mätt blev jag men inte som vid andra maträtter. Jag siktar därför på 30 stycken nästa gång!

Stina gör sushiris och Emilia och Marie gör ja… något annat.

Riset börjar ta form.

Lax, avocado, räkor, crabsticks och gurka stod för innehållet.

Stina skär rullar.

Som sagt, en hel del bitar blev det till slut

Alla (utom jag) samlade.

Duktiga duktiga Siri plockade en skata. Hur hon lyckades med det hela är oklart och brottet lär aldrig lösas, men det är i alla fall imponerande! Jag kan tänka mig att Erik är stolt nu…

En fjäder i hatten (munnen) för Siri!

Även Semlan ville vara med men fick inte för mamma

Enligt tidningen Focus är Lund årets bästa boendekommun. Nu har jag inte bott i så många kommuner (Piteå, Helsingborg & Lund) så jag kan väl inte direkt uttala mig om vad som är bäst men jag håller i alla fall Lund högt. Enligt listan (kortfattad version här) hamnar Piteå på plats 95 så frågan är ju vad jag gör här?

Det jag saknar i Lund är tillgången på vatten. Nu går det förvisso att cykla till Lomma (som ligger på plats 2) men det är ändå lite smådrygt om man bara vill ta sig ett dopp. Vad Focus antagligen inte tagit med i beräkningen är också det faktum att Anna Norman kör buss i Lund, och det är inte så lite det! Maken till trevlig busschafför(ska) går faktiskt inte att hitta.

Från sommar och sol till regn och rusk. Igår var det verkligen kallt. Så kallt att jag bestämde mig för att elda i kaminen. För att få ännu mer värme i kroppen (och ett gladare sinne) plockade jag dessutom fram glögg, pepparkakor, muggar med snögubbar på och slutligen en flaska rom! Kalla mig konstig, men det var nära på julkänsla där ett tag. Jag upptäckte dock att glöggen inte alls luktade lika mycket som den gör kring jul (och ja, det var en oöppnad flaska). Om det hade att göra med att jag inte hade tagit min pollenmedicin eller mina höga förväntningar får vi nog aldrig reda på..

Observera pannlocket som svävar i luften. Spooky!

Så glad blev jag av rommen!

…och lite överaktiv

Ikväll så lekte jag häst då jag och pappa traditionsenligt såhär kring studenten drog upp fårorna i potatislandet. Vi hade hjälp från Stina som stod för korttagningen och kolkorven som försökte plocka ner fjärilar på marken.

Det sista kortet är jag oerhört nöjd med. Jag tror aldrig har jag sett så manlig ut!