Jag tycker om att vara tillgänglig, att folk kan ringa mig, skicka sms, kontakta mig via e-post och IM, men samtidigt avskyr jag det. Jag stänger aldrig av min mobiltelefon, ja förutom då jag flyger och gör andra saker som kräver det, min e-post kontrolleras varje minut och rädslan för att missa ett IM-medddelande gör att jag ogärna stänger av min monitor. Om jag tittar på film via datorn så är det mycket sällan som jag gör det i fullskärmsläge utan oftast bara maximerar jag fönstret så att jag inte ska missa om någon vill mig något. Men jag har så smått insett att det är ohållbart i längden.. jag behöver tid för mig själv där jag inte kan bli störd. Fast även då jag har förstått att det inte är bra för mig så fortsätter jag, och det blir snarare mer och mer. Kolla e-posten via mobilen är nu självklart, jag menar jag kan ju ha missat något. Nej nu kanske jag överdriver.. det är säkert inte så jobbigt som det låter och jag är ingen slav under mig själv, eller är jag?
Att alltid vara tillgänglig
This entry was posted in Jag, Svammel. Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.
2 Comments
Det är inte bra att alltid vara tiilgänglig, aldrig ha tid för egna tankar att komma och gå. Tid att vara själv och ingen som stör. Det är nutidens stressade människa du beskriver som är rädd att vara för sig själv, med sig själv och sina funderingar. Om ingen hör av sig så finns jag inte, vilken absurd tanke. Då jag är i mig själv finns jag väl verkligen till
Rädd att vara för sig själv? Nej inte alls, snarare tvärt om. Jag är säker i mig själv. Jag vill snarare säga att det handlar om någon sorts bekräftelse, inte på att jag finns utan snarare bara bekräftelsen i sig. Hmm… det där säger nog emot sig själv. Typiskt.