Jag tror jag är en obotlig tidsoptimist. Nu sitter jag här dagen före min första inlämning av min c-uppsats i retorik. Ämnet är för övrigt “Modern presentationsteknik i förhållande till klassisk retorik – en jämförande analys med tyngdpunkten på ethos”, spännande va?! Nu borde jag egentligen sitta och putsa på de sista detaljerna, dricka lite glögg, äta en pepparkaka eller två och sjunka in i drömmar om en vit jul. Istället sitter jag här och skriver som en tok för att få fram någonting vettigt i tid. Alltså något lär jag få fram men om det sen är läsvärt är en annan sak. Min lärare har sagt att detta inte är betygsgrundande såvida vi inte helt skippar att lämna in något (ja något på 30 sidor då) men det tror jag inte en sekund på. Om jag vore lärare skulle jag minsann ta med alla inlämningar i betyget och jag är övertygad om att han också gör det. Vad gör jag här egentligen? Jag ska skriva uppsats, inte sitta och fördriva tiden med annat.. men det blir lätt så :)
Edit: Klockan är nu snart halv fem på morgonen och det är den där tiden på dygnet som känns jobbigast, tiden där man börjar undra om inte natten äntligen ska ta slut och övergå i dag igen. Det är inte direkt första gången jag sitter vaken såhär och antagligen inte sista gången heller. Förstår inte riktigt varför jag gör såhär? Det vore så mycket enklare att göra sakerna i tid.. men någonstans är det som för lätt då. Jag vill att det ska ta emot, jag vill att det ska kännas, jag vill att det ska finnas en lååång uppförsbacke och ett tydligt slut. Hmm, jag känner för ett citat här (påverkad som jag är av min uppsats) men kan inte komma på något bra. Jag vill som att natten ska ta slut och att dagen ska ta slut och att jag ska vara där i Uppsala och lämna in min uppsats. Men samtidigt inte.. för jag måste få klart den först.. fan.
Edit2: 05:40 and still going strong… (paus) …not. Ja det blir fler och fler sidor i min uppsats men det här är nog det sämsta jag någonsin skrivit. Lite lustigt är det iofs att jag alltid säger att det sista jag skrivit också är det sämsta då det i själva verket bör vara tvärt om. Från det ena till det andra så ska jag klippa mig den 16 dec. Stället är Hår & Hud och frisören heter Sofia. Var ett bra tag sen jag klippte mig där sist men jag är övertygad om att det kommer bli bra. Bara jag lyckas kontrollera hennes vilja.. hon brukar som göra som hon själv vill. Nej åter till “skrivandet” nu.
Edit3: 06:27. Där kom det! Citatet!
“Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril” – Att fånga en fjäril av Lars Winnerbäck
Edit4: 07:30. Om jag inte ser fel så verkar det bli ljusare ute nu. Hmm, det vore skönt att vila huvudet mot kudden i en minut eller två..
Edit5: 16:13. Jag känner mig ordentligt stressad och tillika flottig.