Eller med andra ord, Peter tvättar en bil och blir av flugorna som fastnat i fronten. Ack så vackert med syndigt svart men usch så fort smutsen syns. Fördelen är väl i och för sig att flugorna också mestadels är svarta.. Men ändå, det här med att min nästa bil gärna får vara vit behöver kanske tänkas över både en och två gånger.
Nej, jag kommer nog aldrig att förstå det här med att bygga/måla på sin semester. Jag trodde tanken var att man skulle vara ledig och göra roliga saker?
Åtta timmar (inklusive ett tankstopp i Umeå) senare.
Allting (utom lusekoftan) är packat, lägenheten är städad, kylen är tömd, soporna är kastade och blommorna är vattnade. Så, är det något jag har glömt? Jag hoppas då inte det.
Senast jag var hemhem (det vill säga nyss) hann jag bland annat med att testa nya SAAB 9-5,
fira midsommar,
äta surströmming,
som vanligt vinna mot mina bröder i gocart,
och fylla år.
Vad det blir för aktiviteter den här vändan återstår att se. Men innan jag sätter av på min road trip norrut behöver jag nog sova en timme eller två..
Jag citerar mig själv:
Till vänster, stup. Till höger, brant som bara den. Bortom den jobbiga ungen på bilden, mer stup. Ja jag blev inte förvånad då jag idag läste om att en bergsklättrare(?) omkommit på Kebnekaise. Tydligen händer detta någon gång per år, vilket på sätt och vis betyder att mina och Henriks odds för att överleva sommaren just blev högre. Eller?
Ok det här var lite oväntat. Min arbetstid är officiellt 8-17 och på det tillkommer 2 x 45 min restid (Uppsala – Stockholm). Just idag tog jag dock en tur till Helsingborg för ett litet kundbesök. Döm om min förvåning när jag lyckades med konststycket att vara hemma tidigare idag än de dagar då jag bara sitter inne på kontoret i Stockholm. Nu kan det visserligen ha något att göra med det faktum att jag ytterst sällan lämnar kontoret redan vid 17, och att kundmötet verkligen var kort… Kort men givande. Det här med att börja pendla längre och jobba mindre kanske kan vara något?
PS. Jo jag saknar fortfarande Skåne.
Ok, kanske inte riktigt min själ men väl en del av mig. En NDA senare så satt jag där med en Nexus One (känns bekant på något sätt) och bidrog till att göra världen till en bättre plats. Eller var det kanske mer sökbar? Oavsett vilket, nu förväntar jag mig inget annat än att Google Voice Search kommer att fungera alldeles utmärkt, i alla fall då jag använder det.
Jag är ett stort fan av Google Latitude och Google Location History (samtidigt som jag förstår att det går emot mycket av det jag står för). Glad i hågen ser jag att Latitude utökats med en Dashboard som kan visa mer eller mindre onödiga fakta. Just nu sköts det hela på automatik och utan någon som helst möjlighet till kontroll eller för den delen taggning. Google har räknat ut var jag jobbar och vad som är hemma men sen blir det lite galet. Exempelvis ger rubriken “Time at work” skenet av att min arbetsbelastning är allt annat än hög… Exempelvis möjligheten att märka även resor som jobb vore därför inte helt fel. Men men, det kan ju bara bli bättre härifrån.
Eller för er som inte förstår rubriken, Arjeplog. Inget jag riktigt hade räknat med i början av veckan men mitt jobb bjuder ofta och gärna på överraskningar. Jag har egentligen inte tid för det här men min oförmåga att säga “nej” och min ovilja att sitta inne på kontoret en hel vecka gjorde valet så mycket enklare.
Det har tagit sin modiga tid och det är inte en dag försent, men nu är min Mackintosh Duncan här. Resultatet? Jodå det är kärlek vid första ögonkastet.
Det där flyget till NY på fredagen gick visst upp i rök… efter att ha fått det ombokat till tisdag (dvs imorgon) och därefter ännu en gång ombokat till idag måndag, för att sen ändå bara inse att inte det heller skulle lyfta började vi så smått bli desperata. Ur desperation föds finfina idéer och den vi fick igår var ack så nära att faktiskt fungera.
Tidigt som attan (läs: 04:30) fattade jag och Henrik beslutet att åka ut till Arlanda och se om vi ändå inte kunde få lifta med SK903 till EWR. Planen var att det ändå rörde sig om ett bolag i samma allians och även om det nu inte handlade om någon regelrätt codeshare så borde ju ändå principen vara densamma, visst? Någon representant från Continental gick dock inte att finna på Arlanda och det första telefonsamtalet till Bryssel gav noll och ingenting. Efter att ha spenderat en del tid i kön till SAS biljettdisk (då vi skulle ha flugit med Lufthansa) fick vi tag på en kvinna som talade om att det vi sökte var en endorsement. Continental skulle helt enkelt (nåja) skriva över våra biljetter till SAS och genomföra en bokning på ovan nämnda flight. Problemet var bara att SK903 i teorin var fullbokad, medan den i verkligheten inte alls var det. Continental kunde såldes inte gör något då de såg flyget som fullt, SAS kunde inte heller göra något eftersom de inte fått någon endorsement från Continental. Moment 22 kallas det visst… Den enda lösningen stavades 14 000:- per person och det kändes plötsligt inte helt aktuellt att behöva åka på måndagen.
Men imorgon är det en ny dag och ett nytt försök! Den här gången satsar vi dock på en av Continentals egna flighter vilket bör göra det hela något lättare.
Ännu ett brittiskt ytterplagg. Sedan tidigare finns Paul Smith, Barbour, Gloverall och Baracuta representerade och snart går det också att addera Mackintosh till listan. Mackintosh skickar vanligtvis inte sina plagg till Sverige så min tanke var att använda Erik som mellanhand. Kort efter att (regn)rocken var beställd mottog jag dock nedanstående mail:
Dear Peter,
Thank you for choosing Mackintosh from which you have chosen to purchase your raincoat from. I have checked stocks and we do not have the garment requested available. We will need to make the coat so that will give a proposed despatch date of 21st April 2010. If for whatsoever reason this is not suitable for yourself then please do not hesitate to contact myself directly – xxx@mackintoshrainwear.com
Ord som “dear” och “do not hesitate to contact myself directly” gör i alla fall att jag smälter direkt. Det må vara hur genomtänkt och standardsvar som helst, men det fungerar.
Då Erik har en tendens att röra på sig gjorde jag en snabbkoll och mycket riktigt, det bästa vore om jag ändrade leveransadressen till den där han antagligen kommer befinna sig efter den 21a. I mitt svar till kvinnan på Mackintosh där jag förklarade att det var ok att leveransen var försenad men att jag ville ändra leveransadressen “råkade” jag också nämna detta med att de inte skickar till Sverige. Några minuter senare hade jag ett nytt mail från henne där hon förklarade att det alls inte var några problem att få rocken skickad direkt till mig istället, men att frakten då också skulle bli högre. Jag replikerade att detta (av förståeliga skäl såsom att Sverige inte är en del av UK) var helt ok och undrade hur betalningen skulle gå till. Svaret jag fick var väl inte riktigt det jag hade förväntat mig och utan att gå in på detaljer så beslutade jag mig för att ringa dit istället. Dit betyder i det här fallet Coatbridge (passande namn va), vilket ligger en och en halv mil från Glasgow. Skottland i allmänhet och Glasgow i synnerhet är ju inte direkt kända för sin oklanderliga RP så vad ska jag säga… det blev ett intressant samtal det där. Eller rättare sagt, hon förstod mig betydligt bättre än jag förstod henne.
Sammanfattningsvis; jag faller lätt för bra ordval, min Mackintosh skickas direkt till Sverige och sist men inte minst, Skottar pratar roligt.
Mindre än ett år sedan förra gången och på en vecka så är jag på väg till New York igen. Minstebror och Hanna är utbytta mot mellanbror, två och en halv dag mot välbehövliga åtta men tempot lär vara detsamma. Henrik är laddad som få och jag själv… ja vad ska man säga, det är ju NY så klart jag är peppad!
Det var nästan två år sedan sist men idag var jag tillbaka till en tätort på en slätt. Det har flutit en hel del vatten under broarna (ha ha ha…) och det känns bättre nu än det gjorde då.
Gillar fortfarande inte att åka tåg, trots att det för en gångs skull (än så länge) faktiskt är i tid och allt. Inser också att jag har varit inne på kontoret fem dagar den här månaden, resten av tiden har jag befunnit mig på resande fot. Känns nästan lite konstigt att jag ska dit imorgon, rastlöst på något sätt..
Karate Kid
Stackars Audrey (igen). Igår kväll då jag kom hem möttes jag av följande syn:
Någon (antagligen överförfriskad person) har gett sig på vänster bakdörr med en spark som skulle göra Karate Kid stolt. Fotavtrycket sitter fortfarande kvar men då mina CSI-kunskaper inte är de bästa känns det rätt långsökt att hitta den skyldige..